Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 mars 1845, sida 1

DE TVENNE NYÅRSGÅFVORNA ) EFTER GONDRECOURT. Den förste December samma år satt general L... i sitt kabinett, der han höll på med alt höra sonen i en lexa, den han, det må man säga till hans beröm, Järt sig förträffligt. En betjent anmälte Herr Cornette, och Ex-brigadieren kom linkande in. Nå, min vän, hvarför kommer ni icke i er invaliddrägt? — Ack, herr general, det är svårare alt få en invalidhatt. än en biskopsmössa. a — Hvad! Berätta mig, huru det gått er? — Det står rigtigt bedröfligt till med mig. Jag är nu nästan bragt till det yttersta. — Och Bijou? frågade generalens lille Gustaf. — Bijou befinner sig icke bällre än jag, min gosse lille, vi äro begge två stackare. — Men era två beskyddare. — Ah! de duga till ingenting mera ... Föreställ er, herr general, jag kommer till Paris ... godt... Jag får Bijou insatt i en eländig stall, sjelf slår jag ned mina bopålar på ett uselt lott, jag spisar ett eländigt bröd, och Bijou eländigt hö... på det här sättet kan det icke vara länge, säger jag för mig sjelf... jag borstar min frack, bonar mitt träben med vax, polerar mill kors och rättar litet på min hatt, och jag går till krigsministerns. I detsamma jag vill ga in, kommer mig en gök med ett äkta fyllbulltsansigte; utspökad i ett brokigt livre, och motar mig i porten med den frågan, hvem jag ville tala vid. — Jag vill tala vid ministern. — Har ni fått något audienskort? — Hvad vill det säga, ett andienskort? — Ilar ni tillåtelse att komma in? — Nej. — Nå, så skrif då en ansökan om att få företräde hos ministern. Detta emottagande bragte mig till eftertanka. I) Se N:o 58.