Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 mars 1845, sida 1

skulle föra det till läpparne, sveko krafterna honem A ——— spridd, alt då hertigen inbjöd honom att dricka konungens skål, måste denue ett par gånger upprepa sin inbjudning innan nav gjorde, min af alt hafva förstått den. Slutligen stod han upp, fattade sitt glas med darrande nand, men i det samma han och han föll afdånad till goilyct. Denna händelse väckte stort uppseende. Masaniellos bror resle sig upp ech kastade hotande blickar å vice-konungen, hans bustru smälte i tårar, nien vice konungen gjorde med det största lugn i verlden den anmärkningen, att en dylik vanmakt alls icke var någonting sörvanandle hos en menniska, som på ö dygn nästan hvarhern ätit eller sofvit, utan tillbringat alla sina stunder än med höfliga kroppsrörelser, under en brännande sol, än med ihållande själsansträngningar, desse sednare desto sarligare ju mindre en person vid dem vore vän. För öfrigtbefalte han, att man skulle hafva alla upptänkliga omsorger för Masaniello, låt bära hononr in i palalset, belcdsagade honom dit sjelf och skickade straxt efter sin egen läkare. i Denne kom i det ögoublick, Masanicho återfick sin sans, och förklarade, all hans opasslighet i sjellva verket endast härrörde af allt för långvariga strapatser och skulle icke hafva någon vidare följd, om han samtyckte att för en eller ett par dagar afbryta de kroppsecb) sj;lsansträngningar, at hvilka ban sedan någon tid eguade sig. EU bittert småäloje hrusade hRliasaniellos läppar. Seden sönderrer han de kläder af silfverbrokat, vicekonungen gilvit honom, och med höga rop begärande tillbaka sin fiskaredrägt, sprang han halfnaken ned i stallet, boppade upp på cen första häst hav fick fatt på och jagade i fyrsprång utur palatset. Ä Ä Hertigen såg honom aslägsna sig och yttrade, sedan har förlöret honom ur sigte: ,Denna menrniska har mistat förständel; så mycken stornet här såort honom galen.m