Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 mars 1845, sida 1

Me SOV a be D22 da fallen blifva utfattige. på detta sätt länder den fria införseln direkt till producenternas skada, eller kan åtminstone få denna vändning, liksom den fria utförseln omedelbarligen skadar consumenterna och i vissa sall omedelbarligen äfven producenterna i landeto. 3) Hvad åter den fria varuinförseln särskilt beträffar, så sifver den anledning till ett omätligt utstrommande af landets penningemedel, och är, till följe deraf, skadlig. Må man deklamera så mycket man behagar mot merkantil-systemet, hvilket betraktar lHandelsbalansen såsom ett kriterium på national-vålmågans frameller tillbakaskridande, så blilver det dock omöjliat att neka, det penningen är en nationslrikedomens bufvudsaktor, och att ett folk omöjligen kan vara rikt, eller en stat bestå, sem icke eger en penningestock, motsvarande den af yttre och inre förhållanden och behof betingade cirkulationen; emedan deraf, bland annat, beror stalsborgarnes förmåga alt betala sina umgälder till samhället. Om således varuinporten har till följd ett utströmmande af lancets myntvalutor, och exporten af inhemska arlikhr bar till följd ett dessa valutors instrommande i landet; så äro sådana statens åtgärder, som Ifordra det sednare och hindra det förra väl ullständigt rättsärdigade och helsosatama. äÄfvenså är väl att inse såsom välgrundad den omsorg, staten använder på alt uppmuntra expovten af egna fahrikater och hämma importen af dylika, samt att bindra utförseln af råämnen och deremot alt gynna ett nödvändigt införande af dylika — med elt ord: merkantilsystemet bör i hela dess vidd sättas i användande, såsom både välgrundadt och befordrande nationaloch stalsrikedomeno. 4) äåFrån denna ståndpunkt sedt, tager icke blott den utrikes utan äfven den inre handeln statsmagtens ledning i anspräk. ben inhemska fobrikationen, som bör bringas derhån att, så väl på den inhemska som den. utländska marknaden kunna uthärda en konkurrens, skall framför allt gynnas med propolier och monoposier. Ja till och med, om den ena provinsen i ett land inverkar i detta bänseende skadligt på den andra, så bör också deremot passande och ändamålsenliga mätt och steg tagas. Vidare är det nödvändigt, att staten, som genom sina högsta auktoriteter bätire är i stånd att inse och öfverse, hvad som inom privatspekulationens gebit kan inverka mindre fördelaktigt på det allmänua bästa, vidtaser sådana sörmyndare-åtgärder, som hindra privata spekulationen att blifva skadlig både för spehulanterne sjelsve och för det allmännas-. .tm: oo le bee —