Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 mars 1845, sida 1

mina sträfvanden. Så snart detta åter är tryggadt och friheten eder alla återgifven, sa blir jag samma salliga fiskare, J tillsörene hafven sett mig vara, och det end jag begär at eder, är att J alla, hvar i sin stad, såsom ett uttryck af erkänsla, läsen ett Ave Maria uti min dödsstund.y j Då begrep folket, att Masaniello fruktade för någon snara och att ban ogerna inträdde i detta palats. Tusentals röster höjdes för att bedja honom att, till sin säkerhet, låta en hedersvakt åtfölja sig. . y7-ej, sade Masaniello, nej; de affärer, hvilka, Monsignore och jag, vi komma att diskutera, medgifva icke närvaron af några vitinen. Låten mig då gå in ensam. Skulle jag dock dröja allt för länge att komma tillbaka, stormen då detta palats och lemna icke sten på sten af detsamma, förrän ni återfunnit mitt lik. n Alla svuro honom det, de beväpnade männen utsträckande sina vapen, de obeväpnade utsträckande sina knytne näsvar mot vice-konungen. Då steg Masaniello ned af sin häst, gick öfver en del af platsen till fots, följde befölhafvaren för bert zens garde och försvann under palatsets stora port. I det ögonblick han försvann, uppstod ett så försärligt tumult, att vice-konungen spratt till och frågade, om, något nytt uppror utbrustit. Masaniello emotiogs på öfversta trappsteget af Hertigen af Arcos i egen person. Vid åsynnen at hertigen, bugade sig Masaniello. Vice-konungen sade sig vara honom stor tack skyldig, för det han så väl hållit denna massa I tyglarne, så raskt skipat rättvisa, så förträffligt organiserat en armåe, hvilken, förenad med den spanska, han hoppades, skulle vända sig emot gemensamma fiender, och sålunda skulle Masanicllo, hafva gjort Philip IV den största ljenst, en undersåse kan göra sin suverän. Masaniello svarade, att hvarken han eller folket någonsin rest sig mot Philip IV, såsom utssällandet af konungens porträtter i alia gathörn nogsamt kun