upplysningens utbredande kunna förekommas och utrotas. Lemna den okunniga naturmenniskan någon underrättelse om de eviga lagar, som ligga till grund för naturens uppenbarelser; undervisa henne om djurens och de öfriga skapade tingens natur och egenskaper; gör henue bekant med sitt eget och andra länders historia och geografl, med de store, ädle och menniskoälskande män, som offrat bela sitt verksamma lif åt sitt slägtes upplysning och välfärd; osta nog misskände och förföljde af just dem, för hvilkas väl de arbetat; lär henne på papperet redigt kunna öfverflytta sina egna och från detsamma inhemta andras tankar och idetr; med ett ord: bibringa benne en allmän humanistisk bildning — och de mest välgörande verkningar skola deraf förspörjas. Hennes synkrets skall derigenom vidgas och blifva ljusare; hon skall fatta afsmak för råa och sinnliga njutningar, och, i stället för att framsläpa sitt lil i stupid och djurisk okunnighet och endast finna behag i krassa, utsvälvande nöjen, skall hon, på sina från arbetet lediga stunder, med bohen i hand, eller i den stora bok, som naturen för henne uppslagit, beundra naturens och konstens herrliga skapelser. Sederna skola derigenom blifva mildare; menniskan skall lära att bära aktnivg både för sig sjelf och för andra; krogarnes bullrande, bacchanaliska nöjen, slagsmål och våldsambeter å gator och gränder, tjufnader och andra grosva brott, af hvilka samhället lider, skola blifva allt sällsyntare, och en anda af dygd, måtilighet och fridsamhet skall komma alt usgora ett utmärkande drag i nationalkarakteren. nuvilka kontraster mellan denna lära och de åsigter af civilisationen, hvilka uppenbara sig i Ur Grefve Löwenhielms tal! Skulle man väl kunna tro, alt de båda äro barn af ett och samma ärhundrade, ännu mindre af ett och samma årtionde ? Nej; omöjligt. Och dock äro de så..... Ilvad kan vara orsaken till den emellan dem rådande himmelsvida olikheten? — Jo: de förra åsigterna hafva blifvit uttalade af en man af och ibland folket; de sednare af en aristokrat, som blifvit ett halst århundrade, eller mera, efter sin tid och hvars själs ögon ännu äro omtöcknade af hans kasts sekelgamla fördomar och villsarelser. Vi hafve här ofvan medgifvit rigtigheten af fir Grefve Löwenbjelms anmärkning, rörande den auppmärksarmketeo, som en alagens väklares, mera nu, än fordom, i ade menlösa tidernae, måste iaktlaga i sitt görande och lä(ande; men icke kunne vi derutinnan se något ondt, eller något, till följd hvaraf civilisationen bör klandras. Handlar embetsmannen i noggrann öfverensstämmelse med de stadgander och föreskrifter, som lagarne innelhalla, och likmåligt sin pligt, icke sjelf såttande sig ölver de lagar, hvilkas skipande och upprälthallande blifvit honom anförtrodde; så kan han vara fullt förvissad om, att hvarken behöfva något 4kopparsörhydt brösta eller enerver som kabeltrossare; ty den allmänna aktningen är då den acbillessköld, mot hvilken alla illviljans och hatets pilar skola maktlose aterstudsa. Den, som, utan alt förlora något af sitt värde, genomgår allmänna opinionens eldprof, han behöfver aldrig, så vida ban för öfrigt inom sig eger någon moralisk kraft, befara alt se sin cembetsmannaduglighet utslilene af hlandret eller förtalet. Den embelsman deremot, som i A —— ET a BRN.. Id TEA OT 1