Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 mars 1845, sida 1

ning i osvanbemåälle elementer af det menskliga vetandet, belägges med böter af ända till 3000 dollars (ungefär 20,000 R:dr Sv. Rgl). Och swarföre existera dessa skamliga, menskligbeten förnedrande lagar? — dlotC, svara oss dessa länders aristokrater och absolulister, adersore, att om slafsven får någon upplysning, om ban kommer till känsla af sitt värde säsom en med förnuft och sri vilja begalvad varelse, så gör han uppror, afkastar sig de bojor, som nu tvinga honom att arbeta för värt nöje och nylla-4 Men att bildningens spridande till de lägre samhållsklasserna skulle kunna sätta statens lugn och säkerbet på spel, är en grundfalsk och orimlig sats, som bäst vederligges af bistorien. Ännu aldiig föll någon stat genom sina medborgares dygd och upplysning; det är tvertom endast genom en sann bildring som sadana vådor kunna forekommas. När det gamla Roms kolossala makt störtade tillsammans, skedde det ej, emedan dess medborgare voro upplyste och dysdige, utan emedan råbet, okunnighet, vidskepelse och sedeslöshet voo radande bland solket, och emedan den bidniag, som herrskade bland de högre klasserna, var tom och ihalig. När den första franska evolutionen med blod ofversköljde Frankrikes jerd, så kom detta ej deraf, att denna nations regering gjort allt sor att bland folket sprida upplysning och bildning, utan deraf, att denna nation var försänkt i okunvighet och elände. Sådana äro bistoriens lärdomar. Mi man akta på dem! En af Europas west vidtfrejdade, historiske och politiske skriftställare, Professor Carl v. Rolleck, yltrar på ett ställe i sina många och lärorika skrifter: Den, som skyr folkupplysningen, eller söker att lågga hinder i vågen för dess utbredande, han ådagalågger icke allenast elt, mot menshlighetshanslan revollerande, aristokrat iskt sinnelag, utan bevisar afren, att det, som han efterstrafvar och gynnar, icke är något godt, alldenslund lian icke kan fördraga ljuset och endast under okunnighetens, fördomarnes, eller en tillkonsllad traldoms skydd tror sig kunna vara rätt såker. — Om ban ahört Hr Grefve C. G. Löwenhjelms tal, skulle ban utan tvilvel hafva yttrat sig på samma sält. Fraserna om sträfvandet efter vetande och njutning, hvilka, enligt Ur Gresvens sormenande, skola dalstra kallsinnighet för de rätta ledstjernorna genom lifvetu, skulle aldrig hafva förvillat bonom. llerr Gresve Löwenhielms tal vinner i märkvärdishet, då man besinnar, alt han bär på ETTA STAAF TREE TAN AO TAS