Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 mars 1845, sida 1

—— —t ———— ——— — kompani, och som denna dess begäran framstäldes för Masaniello af en s. d. Lazraron. for hvilken han hyste en synnerlig vänskap, sa blef densamma beviljad. Denna Lazzarton, Masaniellos vän, som åtagit sig befattning med denna underhandling, var Salva tor Rosa. Ä Masaniello tänkte att en god styrelses första sak borde vara alt toma fängelserna genom de oskyldiges forsättande på fri sot och de brottsliges bestrasfkning. . Till den ändan låt han uppresa en ställning af träd, å hvilken han steg upp och satte sig i sin tiskaredrägt, och med högra handen stödd på elt bloltadt svärd, låt i tur och ordning inställa alla rängarne sor sig. Hela den öfriga delen af dagen satt han till doms: de, han förklarade for oskyldige, försattes på stående fot i frihet, de åter, han fann skyldige till något brott, blefvo på ogonblicket afrättade. Och så säker var denne mans blick, att, ehuru ulan annan grund för sin dom, än en snabb och sorskande blick uti de anklagades anletsdrag, voro likväl de, som öfvervoro denna i sill slag egna lagskipning, fullt och fast öfvertygade, att den improviserade domaren icke fällt någon oskyldig. eller friat någon brottslig. Den enda anmärkning dervid kunde göras, var att ingen skilnad sanns emellan domarne, så alt straffen hvarken skärptes eller mildrades. Tjufvar, förfalskare och mördare blefvo alla dömde till döden. Detta hade en temmelig likhet med Dracons lager; men Masanmiello insåg, att han mäste skynda sig för all hinna med alla sina bestyr. , Bittida andra morgonen var allt slutadt: fängelserna voro toma och alla domarne verkställda. Den karakler resningen antog, eller snarare geniet hos dess ledare, injagade räddsla hos vice-konungen. Han skickade hertigen af Matlalonpe till Masaniello för att sporja honom hvad hans afsigt var och under hvad för vilkor staden kunde äterbringas un