Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 mars 1845, sida 1

——Wk?WaAW pa annat glädjande och tröstande minne. 12 se månget mödosamt nedlagdt frö uppspiradt til herrlig vext: ban skall tacksamt minnas den trogna handtryckning en och annan medborgare skänkt honom i motgångens och bekymrets stund: han skall se de strålande tre Svenska Kronorna ännu högburna på den sköld, som ej utan djup andemening, sattes i Götheborgska Lejonets ramar, och han skall vid banans slut icke ångra de manliga strider mot det onda och oådla, hvarigenom honom säkert beredes, af efterkommande, det tacksamma erkännande, som möjligen samtiden ej ville eller vågade uttala. i Med hjertlig tillönskan af mod kraft och framgång i de vigtiga värf Eder numera åligga, hälsar jag Eder Herr Borgmästare Evert i mitt, Magistratens och Götheborgs innevånares namn, välkommen, och uppmanar Eder, att nu inlaga a Eder nya plats inom denna Embetsmyndighet. v Det är verkligen en naiv bekännelse, hvilken H:r Grelyen och Landshosdingen i sitt tal gjort, nemligen den, att pojken nu för tiden vet längt mera, än fordom ynglingen, ja väl ock mannen. Ökverdristen, som ligger i detta yttrande, sranråknad, har H:r Gresven, ehuru kanske omedvetet, derigenom erkänt det mäktiga inflytande, som tidsandan utosvat på folken och den jältebrygga, som den kastat ölver ohunnizhetens och ståndsskillnoders bottenlosa svalg. Delta erkännande framträder i ännu tydligare dager derigenom, att terr Grefven öppet förklarat, att det bos väktarne öfver allmän ordning och skick erfordras en vida högre grad af uppmärksamhet, ihärdighet och krast nu, än fordom Skada blott, att H:r Grelven af dessa sina rigtiga och sanningsenliga premisser dragit så origliga och falska slutsatser, som dem, hvilka innehallas i hans antydningar, att folket, till följe af den stegrade civilisationen, fått förakt bade för religionen, lagarne och lagsbiparne. Visserligen är det sannt, att mängden af folket icke nu mera blindt tror allt, hvad presterna säga; visserligen är det äfven sannt, att folket, som börjat inse, att mycket i den gamla samhällsbyggnaden är murhet, fordrar alt det bör ersättas af något annat, bättre; visserligen är det vidare en sanning, att folket icke saligt fördrager, all de, som äro anställde såsom lagarnes väktare och upprätthållare, sjelsve sätta sig öfver lagarne: men detta kan icke för den förnuftige, tänkande, fördomstrie mannen blifva något giltigt skäl alt önska oss tillbaka i lord