Som förr: dock med den skillnad. att hvad nyss Mig turturdufvor syntes, var förbytt Til! ssagra barn, af hvilka: nu en hvar löll ett på sina knän och vid sitt bröst. Bet hvita spannet ilade, på väg anyo, rikt med friska rosor strödd, Och träd vid träd med gullfrukt gåfvo skydd. Ur öppningen en ring af jungfrur kom Till möles: och bort om den ringen sken, Utofver underbara ängders rymd, En sol, hvarur — i hast så tycktes mig — Ett anlet majestäteligt, men miidt, På engla paret såg med välbehag — — — Men nu sig slöt min syn: jag böjde knä Och tillbad; då gick ut ur skyn ett bud: Gack Siare! och för din jord förtälj, Hvad himmelsk kärlek i sin skönhet är.) DEN SISTA UNGKARLS svpex. En ung parisare, son till en f. d. vexelagent, var på punkten att gifta sig med dottern till en man, som står i spetsen för ett af de förnämsta handelshusen i Paris. De tu unga hyste ömsesidigt tycke för hvarandra, och brölloppsdagen skulle inträffa om 4 dagar. Den unge mannen hade sent på gvällen lemnat sin fästmö, för att, såsom det en välbeställd äktenskapskandidat egnar och anstår, i all sköns stadignet begisva sig hem. Vid sin hemkomst fann han följande biljett från en sin vän: Du begifver digi UHymens band; om 4 dagar härefter duger du till ingenting mer och tillhör blötdjurens interessanta familj! Vi sörklare dig för en dummer YJns, om du icke i dag gör oss sällskap på Operabalen, deltager i var supt och tar farväl af ditt ungkarlslif! Vi träffas hos Tortoni I början stretade väl hans