Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 februari 1845, sida 1

— ———— 2c— — honom och hans familj i längden till heder och anseende lända kan; men är han deremot af ett vanartigt sinnelag, så ljenar honom rikedom icke till något annat, än till retelse och medel till slöseri och odygd, hvarigenom han on sieler förstör sig sjelf, och silunda snarare hämmar och minskar, än förökar och upprätthaller, sin familjs heder och anscende. Ersarenhelen gifver nogsamt vid handen, huruledes mängen, i förtröstan på det stora arf, honom iillsallit, slagit sig på åttja och ett utsvåfvande lefverne, då deremot den, som icke ärst något efter föräldrarne och inga medel bar att lita uppå, derigenom sorlorar ej allenast tillfälle och utväg till öfverslod och sorderslig vällust, wan nådgas, till följd af sin medellöshet, att genom flit och arbete söka sin bergning och sortkomst i verlden, sa, som man ser att haletterne i England och Frankrike måste göra. En slutföljd häraf blir 4:10, att mycket af en familjs egodelar, hvilket, på sätt ofvan omfh rmåldt är, ofta gevom en sons slösaktighet förskingras, skulle genom en dotter kunna sammanhållas, dels derföre, att bon, så länge hon står under formyndare, icke bar fria händer alt sörlara med sin egendom som henne lyster, och dels detföre, art man väl bör kunna förutsätta, det en omlänksam far icke väljer siv dotter någon annan man, än den, som kan förvalta hennes medel väl och lända familjen till heder. Osla bar ock inträffat, att bonden baft mera hjelp af mågen, än al sonen. — Saledes 5:to: fastän lagen och bruket här i Sverige hitintills ä landet tillerkant sonen dubbel arssrätt mot dottren, så maste man dock taga i betraktande, att all verldslig lag är en vilkorlig sak, som har sitt ursprung dels i öfverhetens vilja, dels i tdsomständigheterna, och dels i en nations och ett lands natur, egenskap och nytta; hvadan äfven all lag och ordving, alll ester som tiderna vesla, och landets sorhallanden och gagn det fordrar, böra rättas och förändras; varande ingenting mera absurdt, än alt en gammal, orått och galen vana skulle blifva bestandig och oföranderlig derföre, alt hon är gammal. — Hvad nu beträtfar ursprunget lin den olika ar ssfordelningen, så synes rättsgrunden för densamma vara ant söka ej blott i omlankan för samiljernas uppehellande, utan ock derutinnan, att Sverige i sordna tider icke halt i nagon staende krigshär, utan måste hvar och en på landet boende person, vare sig frälse eller ofrälse, vara beredd, att vid inträffande ofred solja konungen i lalt; och Har lagen, till föl