Derpå upprullade en Notarie ett pergament och läste med ljudelig röst upp dess innehatl. Det var ett giftermålskontrakt emellan grefve Antoniello Carracciolo och Constanza Maselli, uti hvilket den förnäme brudgummen gaf sin tillkommande maka icke allenast alla sina titlar utan äfven alla sina egendomar. Ehuru platsen var alldeles öfverfull af böljande menniskoskaror, af hvilka uppvallningarne slodade tillbaka i de kringliggande gatorna, ehuru hvarje åt platsen beläget fonster var späckadt med hufvuden, ehuru hustaken tycktes vara färdiga att instörta under de lefvande massor, som betäckte dem, så blef det, när notarien rullade upp pergamentet, så tyst i denna omätliga mängd af menniskor, att icke ett endaste ord af kontraktet gick förloradt. Efter uppläsningen af kontraktef, ulbrast denna folkmassa i bifallsrop. Man började att begripa, att, oaktadt olikheten i stånd, regentinnan hade befalt, att grefven skulle gifva bondslickan tillbaka hedern, han hade beröfvat henne. Hvad de handlande personerna i detta drama beträffar, så hade grefven och Constanza ända hiltills säkerligen icke vetat hvarom fråga var, men nu tycktes de få litet mera mod; och när presten, som trätt för altaret, gaf dem ett tecken att nalkas, så gingo de fram med en temmeligen stadig gång och knäföko inför honom. Straxt började messan, och vigselakten försiggick under brukliga ceremonier. På prestens vanliga frågor, uttalade de begge, hvar för sig, med tydlig röst det högtidliga bindande Ja. Sedan lemnade presten Antoniello vigselringen, och Antoniello satte den på Constanzas finger. Derpå knäföllo de åter, och presten läste välsignelsen öfver dem. Alla de närvarande åskådarne greto af glädje och rörelse under detta i sitt slag så egna skådespel och uppsände böner till himlen för det unga brudparets lycka och välgång, då plötsligt samme prest, som