Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 februari 1845, sida 1

Möjligtvis bär fir von llartmansdorss dock betraktat de hittills anförda och af oss vederlagda s. k. ärältsgrunderna endast och allenast såsom biskäl; hvaremot hufvudskälet vore; att den olika arssoch giftorätten skulle, såsom äfven Grefve Björnstjerna velat pästå, utgöra ett privileyium för Ådelsständet, hvilket ej, på grund af 114:de 2. Regeringensformen, usan Ådelns eget dertill gilna samtycke, kunde upphäfvas. Detta skäl bar Red; af Dagligt Allehanda på ett så faktiskt och öfverlygande sätt vederlagt, all vi göre oss ell nöje af, all här nedan reproducera denna dess bevisning, så lydande: (Lageno, såger Herr von Ilartmansdorss, upptager uttryckligen srälsemans, preste-, boregare och bondes son med hvarderas olika arfs(forhållandeu. Lagen säger ock, att när ofrälse aman kommer i frälse stånd, så rättas gistorätt aderelter. Likaså ändras arfsoch gistorätten, anär någon för öfrigt osvergår från ett stånd till dett annat. På landet ärfver Adeln fastighet oliaka med Presteståndet, och lösören olika detta aständ, och till någon del med borgareständet. al stad ärfver Adelsman lösören olika med alla dandra ständ o — (e(Foljaktligeno, sortsar Herr v. H., 4åro stadgarne om Ådelns arfsoch gistoarått icke allmän civillag, hvxarom 87 Zn Reegeringenslormen talar, utan, likasom dess leslaementsrätt, en ståndets sak, hvarom 114:de å:n (kegeringssormen sörmäler.? En mera besängd argumentation, än denna, torde väl knappt kunna uppletas. 4734 års allmänna civil-lag stadgar Adelsmans, likasom Prests, Borgares, Bondes och öfrige Sveriges innebygeares arlsoch gilte-rätt; i denna s snemligen i allmänna lagen) är sorordnadt, hurusom Adelsmans son af viss egendom ärsver 213 delar och dotter !tg:del. Derföre, menar lir 1. (nemligen emedan Ådelns arssrätt är stadgad i samma lag som alla andra medborgares o: i allmän lag) är denna arsslag — icke allmän lag, utan ett särskildt Adelsståndets privilegium!!! Månne det likväl icke skulle hänga bättre tillsammans att argumentera på följande sätt: Allmänna civillagen innehåller stadganden om arssoch giltorätten för frälseman, prest, borgare, bonde och annan ofrälse man på land och istad; derföre måste dessa stadganden ovillkorligen ega civillags natur, så vida de icke stå i strid med utfärdade särskilta privilegier, bvilka, enligt promulgationen till 4734 års lag, icke kunnat inflyta i amänna lagen. ?, Är detta den enda, rigtiga och rimliga, uppa — 3 — 1;