Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 februari 1845, sida 1

gängen, så lyftade han icke ens upp hufvudet. Hon lade sig vid hans sotter och hvilade, utan att sramföra ett ord, sin panna i hans knän. oBegriper Eders Hoghet. hvilken helsfvetisk natt detta var för de begge foraldrarne: Följande morgon, kom man i dagbräckningen och öppnade fängelsets portar för den benådade, med lllkännagifvånde all han var fri. Jag har redan sagt er tillade den okände under ett hemskt skralt, alt årstfvCarracciolo är en äkta ädling, som sa mve tsgrannt nåller sitt ord! ... i oe begge gamle lemnade fängelset, ömsesidigt stödjande hvarandra. En enda natt hade fört dem begge grafven 10 år närmare. Ö1 det de veko om ett hörn af vägen, hvarifrån man ser deras hus, fingo. de se Constanza, som kmbojd på tröskeln, afbidade deras hemkomst. När de kommit nära intill henne, så knäppte Constanza ihop händerna och sade detta enda ord : o— Nåd!o yÅf en instinktlik rörelse utsträckte min mor armen emellan sin man och sin dotter. oMen denne hejdade henne mildt. o— Nåd, sade han i det han räckte handen åt Constanza, nåd, och hvarför nåd, mill barn? Är du icke en engel? År du icke ett helgon? Är du icke mer än allt detta, är du icke en martyr2) pOch han omsamnade henne. Sedan tog min mor sin dotter med sig in i det inre af huset, och lemnade min far i det Jure rummet, hvarpå han fattade sin bössa, kastade den på axlen och begaf sig på väg till slottet. yljan begärde att fa tacka grefven. yftrefrven hade för en timma sedan rest till Neapel. by jjan bad då alt få tacka Raymond, oRaymond hade gjort sin bror sällskap. IHan kom då tillbaka till sin hydda, och hängde upp sin bössa på spiken vid spiseln. Derpå fingo