Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 februari 1845, sida 2

mindre ovane. Ått nu sör desse, till tänkesält och sedvanor hvarandra så olika individer på ösvertygelsens väg framställa nyttan och nödvåndigheten af krigslydnad och disciplin — detta är ingen lätt uppzgift, hvadan den också för mången blir ganska svaårlost, alldenstund äfaen de rigtigaste lampor icke alltid lemna det åsystade resultatet. Speciella föreskrifter och reglor för denna första behandling äro svåra, om ej omöjliga, att gifva. Som allmän regel torde dock dervid böra gälla, att befälet i sit) uppförande mot rekryten bör alltifrån början vara alfrarsamt, tålmodigt och välvilligt, hvarifrån man bor vakta sig att låta tillfälliga alvikelser ega rum; ty just ett befäls orubbliga sinneslugn, i förening med lislighet och kraft, är den egenskap, som först anslar den lydandes omdömesförmaga och genast för honom sramställer befälhafvaren såsom en man, den der redan förvärsvat konsten att beherrska sw sjelf och derigenom gjort sig värdig att befalla andra. Då nu en rekryt gjort silt första inträde vid regimentet, finner han naturligtvis allting nytt, främmande och ovandt för sig. Här vidtager också genast belälets omsorg, att småningom och med lämpor för honom förklara det srämmande och ovanliga, visa nyttan och nödvändigheten af ordning, lydnad och punktlighet; vid exereis från början till slut med aldrig tröttnande talamed och lämpor meddela honom kunskap och skicklighet; kunna med uppmuntringar lilva den försagde, med passande klander och förmaningar rätta den liknöjde eller häglose, samt för alla genom fortskridande omvexling al undervisningsämnen göra soldatens fysiska bildning mera till en muntrande sysselsättning, än ett tröttande dagsverke. Mellan de bestämda exercistimmarne bör rekryten aldrig lemnas helt och hållet på egon band; det är under dessa mellanstunder, som han både af sitt befäl och af dertill utsedde äldre kamrater bör undervisas i allt, hvad klädsel, snyggbet och renlighet beträffar, samt alltid sysselsättas, så att vana vid nyttig verksamhet må blifva hans andra natur, hvilken då, och äfven i framtiden, skall afvisa frestelser till oordning och laster. Snygghet och renlighet, hvartill rekryten noga bör hallas, hafva ett inslytande på helsa, lyane och tjenstbarhet, så vilsordadt och erkändt, att det bär behölves föga mer, än antydas, då en i ungdomen dertill strängt hällen menniska för hela lisstiden deraf skördar frukterna i en frisk och härdad hropp, hvilken motstår åldrens och årstidernas inflytande ojemförligt bättre, än den, som af bristande egen bojelse, eller andras tillsyn, åsidosatt denna skyldigbet mot sig sjell. Bland de olikheter mot sitt förra lefnadssätt , hvilka rekryten vid regimentet förelinner, äro äfven hans foda och matordning. Vid alla garnizonerande trupper äro numera organiserade inrättningar, från hvilka soldaten, för en del af sin asloning, erhåller en sund och kraftig , väl lagad föda, som på bestämda tider derifrån afbemtas och utdelas till gemensam spisning vid större bord. Men just i denna, efter ett förbättradt kokningssätt tillredda, föda, och dess utspisning på bestämda tider, ligger för rekryten ofta en stor förändring i hans förra lefnadsordning, som kanske ej sällan varit föreskrifven af bristen, eller af betungande arbetens ej alltid regelbundna hvilostunder. Ehuru denna förånIrina är får famtidan oaonanda för hane halen