Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 februari 1845, sida 1

A2—— — ABABDA—— HA—— ne, alt ömsom fröoch rot-ändarne vändas uppåt och nedåt, på det att bundlarne måtte upp och ned-igenom blisva jemntjocka. Troligen forsares slunda, emedan vid torkningen linets egenskap alt lältare röta vid toppän vid rot-ändan försvinner. Vattnets kemiska beståndsdelar komma vid det(a rötningssätt mindre i fråga, än den omständigheten, att det flyter jemnt och lindrigt, nästan omärkligt. Denna scånare omständighet är af stor vigt: emedan valinet hyarken bör föra sand med sig in i rötkorgarne, icke heller bortföra med sig den bast, som under rötningens sednaste period lossnar. Vidare bör det vattendrag, som man begagnar för ändamålet, icke vara blottställdt for häftigt uppsvällande, genom ett oregelnässigt tillopp al vatten, eller for hästig askylning, samt bör dessutom vara fritt från främmande beståndsdelar och smuts, och vara i möjligaste måtto blart. I Belgien fäster man så stort afseeude vid att linet är fritt från all smuts, alt man, förr än det behandlas, tager det en hand full i sänder och skakar det på det sorgsalligaste rent fran jordpartikiar och stoft. — Ja då i de dertill egnade vattendragen, hogke upp noi strömmen, mycket lin rötes, uppskjuter man ofta rötningen nere på strömmen hela 8 a 14 dagar, emedan vattnet möjligen kunde föra med sig nedat stoft och orenlighet. Åf samma skäl mäste också, då man röter i grafvar, aldrig samma valten begagnas två gångerLin af första qvalitet rötes antingen i April, Maj eller i Oktober månader, emedan vattnet då bar en för ändamålet lagom temperatur och linet då icke lider derigenom, att vattnet genom häftiga åskregn afkyles. öfverhufvud taget ser man gerna att rötningen icke gar alltför hastigt och derföre lägger man på ätskillige orter rötningsgrafvarne under lummiga träd, som kunna gifva skugga. Manga gifva härvid företrädet åt alträd, emedan de sillskrisva detta träds blader egenskapen alt åt linet gilva en vacker färg, och man lägger i samma afsigt tillochmed ableblader mellan linknippena. åndra tro emedlertid, att dessa blader sordrilva insekter, hvilka eljest skada linet, som rötes i gralvar. Beträffande de båda olika methodernas företräden, så är det en aszjord sak, all det i slytande vatten rötade linet alltid är segare och såsedes mera egnadi alt särarbetas på spiunmaschin, än det som blifvit behandladt i graf, hvilket tydligen kommer deraf att linet före rötningen blilvit fullständigt beröfyadt alla safter. Detta företräde vill emedlertid mänga, som handla med lin 2 Par oo 1 Fl AD