Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 februari 1845, sida 1

DLD ——— — —(—k:VA2p)2 WGO3 — antastas, utan anseende hvarken till rummet eller personen. kropysvisitation måste väl vara mycket sörhatligare, än undersökning af tillochmed boningsrummen. Likvisst är kroppsvisitation på en förut till lurendrägeri eller tullföorsnillning förvunnen smugglare ansvarslös, då deremot, enligt 58:de och 59:de 23 af den Kongl. förordningen, en misslyckad visitation i hans vind eller vagnbod icke aflöper för så godt pris. Detta är en i högsta grad stor inkonsequens, som ovillkorligen bör rätlslas. i 56:te 2 förbuder husvisitationer att börjar efter en viss timma på dagen. Man skulle således, tro att en börjad busvisitation icke behöfde afbrytas, då denna inträdt. Likväl bestämmer 2 elt högt ansvar för dem, som på otillaten tid ansökning ågjort. Men den, som fortsäller en börjad visitation öfver ofvanbem. timma, agörv verhligen undersökning, och skulle alltså kunna domas till ansvar. betta är vål dock icke försaltningens mening; men då borde den äfven underkaslas en ny redaktion och förtydligas. 58 de 39:de 22. Änsvaren äro alldeles för höga och borde dessutom för tydligbetens och konsequensens skull följa näst efter de 22,1 hvilka tullijenstemanens visitationsrätt bestämmes. (Se anmärkn. vid 52:dra Å 55:dje 31). Husvisitationer hafva bär i Sverige alltid varit illa anskrilna. Folkets srioch sjelsständighetskänsla uppreser sig mot tanken allt husfreden skall störas. Med det prohibitiv-system, hvilket hilialills i tulagstiflningsvåg gjort sig gällande, kan man väl ock hafva haft sina stora skäl att finna husvisitationerna förhatliga. Skulle dock en gång ett liberalare tullagstiftningssystem lyckas göra sig gällande, d. v. s. borltoges alla införselförbud på varor, som äro tillåtne till konsumtion, och reglerades tullafgifterne så, att både Kronan och Allmänheten dervid funne sin fördel; så kunne vi icke inse, på hvilka förnuftiga skäl man ville grunda sin opposition mot visitationer i hus och boningsrum elter tullförsnilladt gods. Allmänna lagen tHillater ju vederbörande polismyndigbeter, att i hus och boningsrum låta anställa busvisilation efter tjufgods, och belägger en i detta ändamål anstalld iimsslyckad undersökning med endast några sa riksdalers böter. Emot detta lagbud hafva dock icke på längt när så många stämmor höj! sig, som emot visitationer efter till införsel förbjudet eller tullförsnilladt gods. Och dock är den skam, som öfvergår den person, i hvars hus en undersokning efter sjusgods anståälles, ojemsorlig större, än den,