Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 februari 1845, sida 2

wil rock af blått tyg, å hvilken en app fallades. Vid anställd jemförelse befanns kuappen, som funnits i handen på den döde, halva tillhört denna rock och följaktligen vara den, som derå felades. Således hade mördaren, om hvars person man genast försäkrade sig, försummat alt tillintelgöra det enda spår, som kunde röja honom. Som ulom osranangisna faktum äfven andra förekommo, så erhöll den mot honom riktade anklagelsen en sådan vigt, att han icke kunde neka till brottet. Dock lyckades det icke liskalen all förmå honom till en mera de taljerad bekännelse af de närmare omständigheterna, ty i hoppet, all en obekant men mäktig hand skulle skydda honom för straffet, så vägrade han härdnackadt att uppgilva namnen på sina medbrottslingar. Rållvisan i Mexiko är icke sen i verkställandet af sina domar. Redan andra dagen, efter det domen blilvit salld, tågade en sorgprocession genom gatan San Cosme och stannade framför det hus, der rånet blifvit begånget. Mördaren måste med rakadt hufvud, bartotad, hållande en fackla i högra handen och beledsagad af cn spansk sralmishanermunk, på husets tröskel undergå öppen kyrkplikt. Sedan sålunda första akten taf forsoningen lörsiggål, satte tåget sig åter i rörelse midligenom den lalril i lörsamlade menniskomassan. Man observerade nu, att den dömde betraktade den sig omgifvande menniskoskaran, liksom om han från någon i densamma hoppades erhålla en uppmuntrande vink. Gäckad i denna sin förväntan, drag. han tillsammans ögonbrynen och bet sig al raseri i läpparne. Detta var också det enda tecken till förbittring, som han låt undfalla sig; ty de passionfulla menniskorna i denna verldstrakt hysa för det mesta ett stort förakt för lifvet. De döda utan medlidande och dö utan att visa tecken till någon svaghet.