——Cnrw —— — e De begge KornurmöoE. (Efter Schaldemose.) Jag gick mig ut i ängen, elt träd i ängen stod, på det två korpar sutto, helt lystne efter blod; då hörde jag den ene, tll grannen säga så: JlPaormed vår hunger stilla? hvar någon föda få ?n ——— Cenmäalle då den andre: AQEn riddare jag såg, när hit min flygt jag styrde, uti sit blod han låg; en pil satt i hans hjerta. Hans öde okändt är, dock känner det hans jagthund, hans falk, hans hustru kär. —— — (Ilans falk förföljer dufran uti den gröna lund, och efter hindlen jagar väl nu hane trogne hund; hans sagra, falska maha, hon brutit har sin tro: den läckra steken alltså vi äta få i ro. v (Dit bort! Jag plockar köttet utaf den dö. des ben o eDit bort! Jag ut vill hacka hans klara ögonslen, och af de gyllne lockar, som sladdra kring hans kind, ett näste vi oss bygga högt i den gröna lind.oa Val saknas han af gammal, väl saknas han af ung; men ingen dock får veta hans lott, så hård och tung. NN NN AAA EE RR 0 8 —. Na 18