1. dom elt fartyg, eller båt, som ej för råsegel (cs quaroe-rigge do) helt och bållet, eller till en del tillhörande Brittiska undersåter, eller hvars halsva besättning utgöres af sådana, upptäckes inom 5300 engelska (cirka 50 svenska) mil från kusten; eller om fartyg, helt och hållet, eller till en del, Brittisk egendom, eller utländskt, upptäckes inom 3 engelska mil från kusten, eller från öarne Guernsey, Jersey, Sark eller Man; och sådant fartyg har, eller bevisligen har haft om bord, eller på något sätt fört eller för med sig något slags spritdrycker i käril af mindre rymd, än 40 gallons (63 sv. kannor) the öfver 6 Å tillsammans, tobak eller snus i fastage af mindre rymd, än 459 fe, eller något tågvirke eller andra artiklar, apterade att hissa eller sänka mindre kärl, eller några kärl af mindre än 40 gallons rymdmått, af sådan konstruktion, som brukas vid spritsmugglingar: så skola både fartyg, varan och fastaget vara förverkade. 2. kOm ett helt cch hållet, eller blott till en del, Brittiskt fartyg inom 300 engelska mil från kusten af ett kronoeller tullsartyg erhåller signal att lägga till, och någon på det prejade sartyget, innan det drejat bi, kastar något af lasten öfver bord, eller förstör något af densamma, alt förekomma dess konfiskation, är fartyget förverkadt. Allt folk, som flyr från ett sådant sartyg, eller från utländskt fartyg under dess förföljande af kronoeller tullsartyg, skall dömas och anses såsom Brittiska undersåter, så vida icke motsatsen blir bevisad. 5. KOm ett fartyg upptäckes inom Brittiska gränslinien med last om bord, men sedan besinnes tomt, eller i barlast, och skepparen ej kan tillfredsställande uppgilva, hvarest fartyget inom Brittiskt område lagligen lossat lasten, är sartyget förverkadt ! 4. KOm ett fartyg eller båt anropas af kronosartyg, för undergående af visitation, och icke hörsammar, tillåtes kapten, skepparen eller annan person på kronofartyget, hvilken har befäl derå, att, sedan ett prejskott lossats, skjuta skarpt på fartyget ! (N. B.: jemföre man, för egenhetens skull, 63:dje och 64:de 22 af 1855 års Kongl. Seglationsordning, samt hvad vi förut, i fråga om sarkosts prejning af kronofartyg, hafve yttrat!) Man finner häraf, att de engelska tullförfattningarne konsiskera icke blott den farkost, som anträffas med kontraband om bord, utan äfven den, som förut bevisligen innehaft konsiskabelt gods och det utkastat eller lossat. — — Men vi återvände till vårt egentliga ämne ! Högst sällan forslas kontraband med varuegarens egna hästar och körredskap. Endast i detta fall äro dock, enligt 2:dra 2 uti ilragavarande Kongl. förordning, adragare och körredskapp dömde förbrutne, så vida man icke träffar samma forslare, som hemtat varorna på stranden, och kan bevisa honom, att han är samma person. Andra eller tredje forslaren riskera intet för sina dragare och vagnar, ehuru deras handling är lika oloflig och straffvärd som den förstes. Ått icke transportmedlen förloras, gör för smyghandlaren lättare att finna sorslare, och lindrar frakten. Man borde dock naturligtvis ställa så till, att smugglingskostnaderna blelve — — ————