2 allt tjenade till att bekräfta hans oskuld; också hade han på många dagar icke lemnat staden. Han blef derför frikänd. Det lyckades dock icke att upptäcka de verkligen skyldige. Denna händelse utgjorde ännu ett samtalsämne, då ryktet om ett hos schweitziske konsuln Maigret vid gatan San Cosme föröfvadt rån utbredde sig. I början ville man icke sätta tro till detta rykte, enär galan San Cosme, genom hyilken går en vattuledning, som förser springbrunnarne på den herrliga promenadplatsen Alamada med vatten, är en af de mäst besökta i staden. Man fick dock snart en ryslig bekräftelse på ryktets sanningsenlighet. Mördarne hade brutit sig in genom Hr Maigrets port, bemäktigat sig en i hans tjenst varande indiansk flicka, tillstoppat munnen på henne och fastbundit henne vid en möbel; sedan hade de rusat på konsuln, som vid det dorva bullret af brottningen emellan dem och den indianska tjenstslickan sprungit till stället. Maigret hade, oaktadt han så der oförvarandes blef anfallen, försvarat sig på det mest energiska sätt. Man bemärkte på en af hans tinningar en stor blodblåsa och två djupa sår under hjertat. Äfven drog man ur likets starkt sammanknutna hand en messingsknapp, vid hvilken en liten bit blått tyg salt fast. Denna omständighet kunde till en viss del tjena rättvisan till ledtråd vid dess esterspaningar. Mexikanska rättvisan skulle dock icke gjort sig så mycket besvär, utan snart tröttnat, om icke HHrr Deffaudis och Pockenham, i hela den diplomatiska korpsens namn, fordrat, att man med allvar skulle gå till väga i denna sak. Detta verkade. Misstanken söll nu på en dragon vid fjerde regementet, hvilken, tillsörene sattig och inskränkt till sin sold, plötsligt började att föra ett slösande och utsväfvande lefnadssätt, utan att kunna uppgifva, hvarifrån han bekommit medlen dertill. En i all tysthet ledd efterspaning förvandlade penna misstanke i visshet, genom upptäckten af en