Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 februari 1845, sida 1

Que muger y que demonio El caballo es lo que siento)) , De fingo dock icke tid alt anställa länga betraktelser öfver denna sällsamma händelse, ty plötsligen såg karavanen sig i samma ögonblick omringad af några och tjugo röfvare. Oaktadt sin hustrus ångestskri förlorade Hr L. icke sin salining. Han åsåg med lugn, huru röfvarena gräfde i hans bagage och äfven bemäkligade sig hans koffert, till hvilken han straxt öfverlemnade dem nyckeln, då en af röfvarena, med en uttrycksfull åtbörd pekande på sin långa knif, med denne öppnade lönrummet i kotferlep. Köpmannen, till en början utom sig af förvåning, räkade derpå i ett ytterlig vrede, men banditen höll honom den blanka klingan af sin långa knif för ögonen och tillhviskade honom: — Intet motstånd, Senor, så vida ert lif är er kärt.o Derpå vände han sig till fru L., som blek af fruktan och förskräckelse rest sig upp i bärstolen och med sin kropp beläckte sina barn, och tillfogade : — Var utan fruktan, Sennora, vi äro Caballeros (kavalierer) och veta hvad aktning vi åro sk ädiga damerna.)b Röfvarena försmådde nu alt bemäkliga sig saker af ringare värde, utan togo endast dei koffertens lönrum förvarade fruns diamanter och hennes präktiga halsband af californiska perlor. Hr L. reste tillbaka till Mexiko och angaf saken hos fiskalen, öfverste Oloozaga. Del var tydligt, att detta röfveri hade på förhand blifvit beräknadt. Ålldenstund endast tvenne personer hade vetat af den dubbla bottnen i kofferten, nemligen General Santa Anna och sadelmakaren Vermont, så blef naturligtvis den senare genast inmanad i häkte, men renade sig straxt från hvarje misstanka. Hans goda rykte, hans kända redlighet, hans indragna lefnadssätt, ) Sannerligen, det är min hustru, utan min häst jag sörjer.