Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 februari 1845, sida 2

ga Ständet, visat sig såsom asemper idemv. Åt Herr Erkebiskopen är konseqvent i sina åsigter; alt han nu ej blilvit liberal, fastän man tror sig veta, alt den nuvarande Regeringen skall hajva liberal anstrykning, kunna v,i ingalunda klandra, ty tminstone visar det ihärdighet och mod, att gå till väga som Hr Erkebiskopen nu gör, hvilka egenskaper man ej kan tillerkänna de der aneutralay Herrarne, som hvarken väga gå fram eHer tillbaka; men att Ir Erkebiskopen gång efter annan ger grundlagen sina modiga örfilar och blandar sig i diskussionen, detsa mäste man högligen ogilla, äfvensom (ål orgonenso sätt att vilja försvara dessa uppenbara grundlagskränkningar. AMorgoneno påstär nemligen, att lir Erkehiskopen, i egenskap af Upsala Universitets Pro-kansler och Ephorus för flere läroverk, ej borde tiga i fråga om elementar-läroverkens reorganisation. Vi deremot srä22 Morgoneno, om grundlagen, då den uttryckligen ålägger talmännen och Landtmarskalhen all ej blanda sig i Ståndens diskussion, bärifrån gör nägol undantag för Hr Erkebiskopen? — Alt deremot llerr Erkebiskopen, i egenskap af Prokansler och Ephorus, i denna sråga har en obeStridlig rätt alt yttra sig, medgilve vi gerna; men detta får ej ske i Ständets plenum, utan först då, när frågan, underställd Kongl. Maj:ts Nädiga pröfning, af Honom remitteras till honsistorierna, hvilket ju är den vanliga gånsen for dylika angelägenheter, och då har Herr Urkebiskopen först rättighet att bjuda på sin (panacko. — Mycken förundran har det väckt, att Herr Echlesiastik-ministern, i en så maktpåliggande reform, som Elemenvtar-läroverkens, på Riddarhuset kunde framkomma med ett så der aneulralto yttrande. Om ej Herr Ecklesiaslikministern vet, hvad han hårutinnan vill, hvem skall då veta det? och huru skall han slutligen, vid frågans föredragning i konseljen, bete sig? Månne han älven då skall vara aneutrals? Se der frågor, som en hvar, den der aldrig så litet tänker öfver saken, måste för sig uppställa! — Emedlertid beror denna fråga, äfvensom frågan om lika arfsrätt, till sin slutliga utgång på endast Regeringen; och detta blir onekligen ett tillfälle för densamma att visa, om den verkligen vill omfatta folkets sak, likasom den då måste träda fram ur sin nuvarande mystiska aneutraliteto. Den Schevenska rättegången, som här sysselsalt nysikenheten genom de piquanta skandaler, den erbjöd, lärer nu vara i godo bilagd. kn här i Stockholm utkommande tidning bar med sin vanliga enthusiasm kommenterat denna rätlegång, och med sin vanliga konsequens sorst lagit sonens parti och derester, sedan sadren skaffat sig en ansedd sakförare, alldeles fördomt sonen och synbarligen sökt imponera på domaremakten. För min del anser jag, att, i frågor af dylik beskaffenhet, som denna, hvilken, noga betraktad, ej är annat än en enskildt tvist rörande eganderätt, man ej bör så mycket inblanda sig. Men, eftersom Allehanda varit så sträng mol sonen, kan ej skada att endast gisva den lilla upplysningen, att sadren, som stätt på mycket intim fot med den bekante Lars Thorbjörnsson, lemnat sin sons uppfostran åt denne siu vän. Rörande de beskyllningar, med hvilka Aftonbladet behagat hedra mig, sar jag algilva soljande upplysningar: i Aftonbladet har förklarat sin stora miss belatenet med min korrespondensartikel af d. 21 22 — 224 2 1 N a 2 — PP bb 22 ep