ej på nagot Såte 1h44q... — anmärkning, som vid närmare betraktande älven endast är en ord-anmärkning, skall jag, såsom jag hoppas, gifva nojakligt svar. Mitl ytIrande att Bondeständet vid innev. Riksmöte varit deladt förnmligast i 2:ne yartiere, är i så måtto orätt, all ordet apartiera bär är mindre väl valdt och ej fullkomligen uttrycker den tanka, jag velat anföra, alldenslund detta ord innesattar begreppet om en sullkomlig sondring, split, ja t. 0. m. förföljelse; men läste man artikeln i sitt sammanhang, sa maste man uppenbarligen finna, att min afsigt ingalunda varit alt göra Standet dylika beskyllningar. Jag borde dock hafva valt något annat ord, än pårtier, t. ex. anyansera? — nej detta ord erinrar alltför mycket om den beryktade enyansen, med hvilken, Gudi lof, få af Bonde-Siandets ledamöer bafva nagot all beställa, — meningsfraktioner hade kanske bordt varit den rätta benämmingen; men eburu ingalunda oberedd på ett oväder från Aftonbladet, hade jag lihväl tänkt att det skulle framkomma med nagot kraltigare argument, än scholastiska härhlyfverier af eit mindre väl valdt ord. Sjelsva faktum, all neml. konde-Ståndet är deladt bulvudsakligen i 2:ne meningssraktioner, har jag ej hort nagon enda här bestrida, uan har t. 0. m. en al våra Stockholmstidningar i en längre artikel uppfattat ställningen inom Bonde-Ständet nästan lika med mig, utan att härlore erhalla nagra förebräelser; och Aftonbladets dunkla anvisning till Standets diskussion i Statsregleringssrågorna skedde troligen i den akt och mening, att ingen skulle bry sig om att radlsruaa denna diskussion, utan beskedligt tro Aftonbladet på dess ord. Den, som dock ej vill göra detta senare, utan frågar diskussionen i Statsregleringen till räds, innan han fäller sitt omdöme, skall just af denna diskussion finna en bekräftelse al mitt påstaende. Så t. ex. upplyses af den i Aflonbladet för den 26 sistl. Nov. N:o 275 intagna diskussionen i Bonde-Ständet, angående Stats-Utskoltets utlåtande N:o 534 om ÄÅ:sta Hulvudtiteln, att Utskottet, för sitt underlatande att fästa afseende pa väckt motion om en nedsättning i civillistan å Rdr 400,000, fick anmårkningar al Johan Johansson från Orebro Län och synnerligast af David Andersson lran Hallund, som. tog sig friheten erinra Ståndet om de sakrika anföranden, Dahllöf, v. Zueibergh och nuvarande talman vid förra riksdagen i denna punkt algitvit, och sorundrade sis osver, att så väl Dahllof som v. Zweigbergk mu, då samma fråga sorchades, ej voro i Standet nårvarande att forsvara de asigter, de vid förra kiksdagen hyllade etc. ete. Nå väll har jag ej i min förra artikel räknat den lille, beskedlige Dahllof till de anye Ropyalisterner, och David Andersson till de s. k åkadlikalep, som halva samma åsigt nu af sakerne, som pluraliteten af Slandet hade vid sorra Riksdagen. Foljer man vidare Statsresleringsdiskussionen, sadan den finnes i Åltonbladet reproducerad, skall man sidare finnas att dem jag uppgifvit sasom de nye Royalisternes? bulvudmän nästan aldrig baft nåson anmärkning att gora mot beviljande al anslag, under det de radikale, i likhet med hvad vid förra Riksdagen egde rum, städse ilrat för besparingar. Saledes hvad Aftonbladet, i hopp att ingen närmare skulle undersöka saken, anförer sasom vittnande om min skefbet, har, såsom undersökt, gilvit tydliga bevis på raka motsatsen! — Rörande min förmodan, det jag ansäg för ej omojligt, att Aftonbladet, sedan det, som bekant är, kastat Bondestandet öfver bord, skulle kanske komma att förorda ett representatioassorslag, som ej årundade sig på allmänna val, så har Aftoubladet endast gjort en slingerbult, som jag ej sorstar; och ötverlemnar jag derfore saken at framtiden, som snart skall visa om jag haft rätt i min förmodan, hvilketjag dock skulle önska, att jag ej måtte hafva. Ett tidens tecken är det emedlertid, att man från elt visst håll, der man ilrigt vid Riksdagens början arbetade at få det sedan förkastade jorslaget i Ständen antaget, nu är nog Pärlig nog att öppet erkänna, att sadant skedt för andra ändartnål och alsigter! ÅA ad 1.. 1 a Dh : 2— IF