Article Image
(14115 (1HH t1CILIssII 01001 TMTELILUI IDTMHICMMd, som älven förmånerna i handel och sjöfart, och der vånskapens och kärlekens vägar dem emellan göras alltmera jemna oelx breda, och der, i händelse af krig, det ömsesidiga biståndet af härar och flottor, o. s. v. nosa bestämmes. Sker detta med käckt, nordiskt mod och blir det redligt och med glädje uträttadt, och shulle det likväl än en gång falla Ryssland in att vilja framtränga mot Vestern, — huru farligt, ja, huru fruktansvärdt kunde de ej salla honom i den högra llanken och komma de ryska hjertan i belersburg att darra för det gamla, välbekanta skandinaviska kanondundret! Och tänhe vi vid namnet Ryssar och Moskoviter äfven en smula på oss och värl älskade sådernesland, så fråge vi billigt: och vi, Tyskar, huru stå vi inför dem? eller rigtigare: huru stå vi i våra nordiska stamförvandters omdöme och mening? Vi må icke dölja för oss, att denna slägtskap visserligen aldrig blifvit utplånad eller tillintetgjord, men att den dock genom sondringar och splittringar sedan många ärhundraden och genom hundratals och tusentals olika, geograliska, hlimatiska och politiska, förballanden och afseenden på mångfaldigt sätt blifvit förändrad och gången i sär. Tysken anses af Dansken och Svensken, åtminstone hvad sätttet för hans upptrådande och hela beteende angår, såsom en helt annorlunda beskaffad främling och är visserligen, man måste tillstå det, ingalunda upptagen med den aktning och det anseende, som han billigtsynes kunna ha anspråk på. Nordbon känner, då han jemför sig Tyskarne, alltför väl sin fasta hållning i medvetandet af alt vara ett konsolideradt folk. Tysken, alltid blyg och anspråkslös, lätt dekontenanserad och förlägen bland främlingar, har sedan sekler förlorat känslan af att tillhöra ett slutet folk; och dessutom uppträder vanligtvis en stor del af Tysklands barn på det bedröfligaste och eländigaste sätt: för det mesta såsom en hela den Europeiska kontinenten genomströfvande handtverkarsgesäll, som vandrar från Rostock och kiel till kopenhamn, från Stralsund och Köpenhamn till Gotheborg och Stockholm, från Stockholm till Riga, Petersburg, Moskwa 0. s. v. och som, buru aktningsvärda än många af dem kunna vara, aldrig framställer sig i lysande skick, men väl ofta tigger allmosör till sitt uppehälle på gatorna, Detta föranleder ofia i Norden omdömet om och fördomen mot Tyskarna; också verkar ett slags afund emot dem, emedan de genom flit och arbetsanda bruka blifva bufvudmän för stora handelshus i de nordiska hufvudstäderna och vanligtvis i dessa fall öfverträffa de infödda. Dock kunna Skandinaverna ej umbära Tyskarna; de mäste nödvändigt sorblifva i den närmaste förbindelse med tysk vetenskap och konst och med tyska seder och med allt, bvad Tysken tänker, producerar och uppfinner. betta samband har under det sista hallva ärhundradet äter blifvit fast tillknutet, alltsedan den sydeuropeiska bildningens förtrollning till en viss grad alblastes från dem; ja, blifvit ännu trängre och inuerligare, än det var under det fjortonde och femtonde arhundradet genom förbindelsen med och beroendet af det stora tyska Hanseförbundet, eller då Doktor Martin Luther knöt det. Detta namn är här elt stort ett väldigt ord. Doktor Martin bar byggt den brygga, på hvilken de germaniska slammarne hafva en öfvergång till hvarandra, hafva en skön förbindelse, och en förbindelse, som visserligen skall blifva oförstörbarare och starkare, än de materiella och tillfälliga, som handel, sjöfart, eröfringar och kolonisationer kunna åstadkomma. Ja, han har byggt den osynliga, andeliga brygga emellan dem, som, enligt hvad man kan hoppas, aldrig skall kunna nedbrytas. Ilade icke reformationen och Martin Luther varit, så skulle Skandinavien och äfven England, i anseende till deras insulariska afsöndring och särskilda rigtping och bildning, hafva gått sin ensamma väg allt vidare bort ifrån oss. Luther har fullt hos dem alerväckt en den lifligaste känsla af deras urgamla sammanbang med det större Tyskland, med sjellva kärnan af Tyskland, och detta sammanhang, detta det finaste, andligaste, fastaste oo MV om mm a

11 februari 1845, sida 2

Thumbnail