Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 februari 1845, sida 2

värfrarne, och ingen här sedan hört af honom. Lazko och Erzy gilte sige med hvarandra, men glömde aldrig den ädelmodige välgörare, hvars olycka blef en källa (till välsignelse och iramg ång för dem. Slut. EMELJAN PUGATSCHEW. Den salske Pelter III. Emeljan Pugalschew, son afen kosack, föddes i Simoveisk, en liten by vid Don. Redan ung utgjorde krigarens och röfvarens handtverk hans sysselsättning, och han blef snart anförare för ett band. Bock aflägsnade han sig ur sitt sådernesland och tog i sjudrakriget ljenst vid preussiska armeön. Sedermera gick han ur preussisk i österrikisk ljenst och deltog i kriget mot turkarne, under hvilket han bevistade Belgrads belägring 1770. Lierkommer till sitt sfädernesland, sökte ihan, en vild, eldig man med otyglade passioner, alt bland sina landsmän utså frö till uppror. Hans oroliga uppförande väckte snart styrelsens upprnärksamhet, och han blef arresterad i Malikonska vid Wolga sanit straxt derpa skickad till Kasan i fängelse. Itan viste dock att förskasla sig utvåg alt befria sig ur sitt detsamma: gick till Jaizk, der han fann en mängd oroliga och vilda sinnen, och föll nu, förförd af några bekanta, som funno likhet emellan honom och den mördade kejsar Peter III, på det kolossala insallet att gifva sig ut för Petter II. Denne hade — så diktade Pugatschew och hans, anhängare ihop — vid sin afsällning, då man på paradsängen utställt liket efter en honom mycket lik soldat, undkommit under en förklädnad, och visade sig nu, efter elt långt kringirrande, för sina trogna kosacker och förväntade af deras underst d återsåendet af sin krona. Kosackerna vid Jaik voro missnöjda med regeringen, dels emedan de icke utbekommit sin inneståen