A— — (—rr En blick på Skamdinavien och dess nuvarande förhållanden, af E. M. Arndt. ) Dansken är redan från äldre tider Tyskens nårmaste granne, stridskamrat och motständare. Det är helt och hället en slumpens nyck, att den stora halfön och de närmaste öarna ice hafva blifvit tyska provinser. be skulle sannolikt hafva blifvit tyska, åtminstone si mycket som Friser och Bayrare med deras olika munarter nu äro, och heta Tyskar, såvida Tyskarne under Kejsaremaktens dagar hade framträngt mol Norden HÖch Östern och icke alltid mot Sådern. Dåskulle ej numera fråga vara om något särskildt danskt språk och litteratur. Det danska språket blef och förblef alltså ett eget språk, som är mycket beslägtalt med Tyskan, men hvilket Tyskarna dock ordentligen och grammatikhalisbi mäste lära sig, såframt de ej blott för örat, d. v. s. till hälften vilja sors å detsamma. Men Danskarne bafva likväl i vida mindre grad kunnat undandraga sig inslytelsen af Tyskarna och det Tyska språket, än de aflägsnare Svenskarne. ben store Danske språkforskaren Rask klagade, att Danskan blifvit i så hög grad sortyskad. Men Dansken sjelf, den Danske mannen, stretar mycket (en i början något besynnerlig och sällsam företeelse) och ofta med en viss vedervilja mot tyskeriet och vill ej gerna likna Tysken, ja i en viss ovilja, som hos några Danskar stiger till förbittring, bär han sig åt, som skulle en dylik likhet, om den kunde tilläggas honom, vara en half skymf. Denna företeelse synes lik väl endast besynnerlig, den är ganska naturlig och förklarlig Under medeltiden lag Dansken till sJut under för Tysken, och under någta årbundraden blef Danmark plagadt, sorfördeladt, ofta alldeles eröfradt af det mäktiga Tyska llansesorbundet, änteligen tvingades det, att, för sin räddning , sätta pi sin thron ett närgränsande tyskt furstehus, som visserlisen fördanskades elter nägra mansåldrar. berester höjde sig den Svenska oswermakten, som slutligen förträngde det Danska väldet ur dess gamla stamort, det sydliga Sverige. Delta var ej heller ett medel all lugna ett häftigt och retligt sinne, och ett sadant har Dansken. Nu hafva under den sednaste mansahlern inträffat de för Danmark så sorgliga händelserna från 4807 till 1815, hvilka bortryckte Norrige från detsamma. Genom denna alsöndring har ätminstone den Skandinaviska ofvervigten blifvit — ——