Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 februari 1845, sida 1

ALA ——— — —— — — — tobak, sägande ogod dag, krigskampat.o Men Istewan viste det med en stolt blick trån sig och mumlade liksom för sig sjelf ja, hvarföre blef jag också min fana otrogen Derpå betraktade han sina nakna fötter och sin smutsiga klädsel; han rodnade at blygsel, vände sig om och gick med långsamma men kraftiga steg till en rakstuga, ulan att bekymra sig om folket som samlades kring honom, eller om TLazko, hvilken fortsatte all följa honom. Först då han utkom derifrån, såg Lazko hvilken vacker och välbildad man hans broder var. De följdes båda åt. Straxt efter kom förmyndaren springande mot dem. ollvad har du nu gjort igen, Istewan!o ropade han, ojag mäste väl binda dig igen v Islewan log helt lugnt, men Lazko svarade: vLåt honom gå, han upplörer sig ju ganska fornuttigt; Gud har af nåd åter upplyst hans förstånd:v — Jaså, nu ser jag huru allt detta hänger tillsammans! sade den vredgade förmyndaren. DBu vill locka honom, efter du är hans hallbroder, och inbillar dig, att du skall få blilva hans arfving och på det viset bedraga hela hans fädernesslägt, som allt med rälsa tillkommer; men detta skall icke lyckas dig. ss Istewan åhörde med förvåning detta samtal och såg sedan med en så skarp blick och ett kallt småleende på sörmyndaren, alt denne slog ned ögonen; derpå vände han sig till Lazko och frågade om han icke vore IIollankas son? yJan, svarade brodren, yIlollanka hette din och min moder; Lazko, hennes andra man, var min sader.o Istewan betraktade honom vänligt och uppmärksamt, kysste honom och gick sedan, utan alt säga ett ord, vidare. Framkommen lill sin boning, sade han till förmyndaren, som följt dem: oGif mig nu af det som är mitt en ny klädning och skall jag sedermera icke falla er till besvär, utan får ni bereda er på att återgifva mig alla mina egodelar, aflägga räkenskap samt erhålla lön och tack för de tjenster