Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 februari 1845, sida 2

UPRIKES NYSRTER. FRANKRIKE. Paris den 26 Januari. Likasom Hr Carnes amendement, afsåg älven det af IIr Mallesvilla föreslagna amendementet ministörens störtande , fastän icke det blifvit upphöjdt till kabinettsfråga, hvilket fallet var med det förra. Mallesvilles amendement gick ut på att uttrycka kammarens ogillande deraf, att en ersättning blifvit tillerkänd Pritchard. Dess antagande skulle troligtvis medfört ministerens fall och sorpligtat dess. efterträdare att förvägra nämde ersältning , hvilket, såsom de ministerielle sökte att förespegla, skulle kunna hafva baft för freden farliga följder. Icke desto mindre var ministerens seger ganska tvelydig och förkastandet af amendementet försigsick, såsom redan blifvit antydt, under omständigheter, ingenting mindre än hedrande för det ministeriella partiet. Sedan Odilon Barrot, Guizot och Dufaure uppträdt på salarestolen, gick man till omröstning midt under den sensalion, dessa så riktbegåfvade mäns kraftansträngningar måst framkalla. Ulgangen af forsta omrostningen var oviss; del skreds derföre till den andra, och presidenten förklarade , ester öfverläggning med kammarens sekreteräre, amendementet för förkastadt. Nu uppstod det sorsärligasle tumult, venstra sidan ropade, alt den omisskänneligen haft majoriteten ; venstra centern, venstra sidan och den yttersta högra upphålde sig mot Sauzets förklaring; men denne förklarade i största hast sessionen för slutad, lät lemna sig sin hatt och hade försvunait, innan de fleste medlemmarne visste, all sessionen vore slutad. Oppositionen påstår, alt två af de fyra sekreterarne förklarat amendementet för förkastadt, en för antaget och en resultatet af omröstningen för oviss, och alt Sauzet, för att hjelpa ministeren nr klämman, lillgripit den utvägen att förklara sessionen för slutad. Ett stort antal deputerade förmenas imellertid skola protestera mot detta presidentens förfarande. — Under debatten stödde sig oppositionstalarne hufvudsakligen vid, buru oriktigt det är att Frankrike skall belöna en person) Å ) Pritchard, f. d. missionär och engelsk consul å Otaheiti, der han, såsom fransmännen, och