Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 februari 1845, sida 1

ma, men här trodde hon sig nästan sörgås af förSkräckelse, då hon genom ett fönster varseblef, att skenet kom från en nära belägen terrass och härrör de af hennes hittillsvarande sållskapåle, som i sina gräsliga kostymer svängde sacklor af och an, för att hos folket i trakten bibehålla elen tron, att slottet vore hemsökt af andar, och derigenom afskräcka en och hvar ifrån all. närma sig deras förborgade uppehålls ort. Ätven det fatala dödskallekapellet var klart upplyst, såsom det syntes af de ljusstrålar, som trängde genom sprickorna a dörren och fönstren. Det var uppenbart, all kapellets hvals. genom en underjordisk galng, stod i förbindelse med slottet, och alt kapellet tid efter annan upplystes af de obekante, som dymedelst ville förhöja det hemlighetsfulla i deras vistelscort. Fruktan att blifva upptäckt och — såsom hon befarade — mördad, föranledde henne att söka sig en tillflykt i en stor kamin, som erbjöd sig åt henne såsom det närmast till hands varande gomstället vid hennes flykt från detta ställe. Hlera timmar blef hon stående här i en förfärlig dödsangest, tills ljudet af steg förrådde för henne, att föremålen för hennes fruktan begifvit sig tillbaka till sitt underjordiska hemvist. Men tillochmed nu tilltrodde hon sig icke att lemna sitt gömställe, af fruktan, att de begge männen, vid underrättelsen om hennes flykt, skulle komma tillbaka och söka upp henne. oa Äntligen inträdde morgonen, och då ingenling sörmärktes, Som kunde ingifva henne nägon vidare farhåga, så lemnade hon sin tillflyktsort och ilade framåt på måså, emedan trakten var henne aldeles obekant. Lyckligtvis träffade hon på en herdegosse, som ledsagade henne till närmaste by, från hvilken hon, efter en mödosam resa, kom lyckligen till sina föräldrar: 0 : Det står icke till att skildra den glädje dessa go