än det gängse, al alla begripliga språket? Ingenting är väl dock nödvändigare, än att alla begripa sin menskliga och sin g gudomliga lag? Ar det kanske för det, att domare och prester så mycket mer skola gälla som orakeltolkare? Sådant borde väl förvisas från vår tid, då inga charlatanerier mer, al hvad slag son heldst, hålla profvet, och ärevördigare blir sannerligen intet, derlöre att det vanställes. Och det sker likväl med värt vackra Språk i det nya lagsörslaget, bade genom ord och kousltvuklion. Isynnerbet riuner en ofta återkommande grammatikal-bock oss i minnei, då det heter 4varder y, o. s. Va i tredje personen pluralis. Dylikt är imellertid en tält afhjelpt småsak, troligen härledande sig från cen gammel ovana hos de lagtolkandes öteruliad, och vi vilje ej upV Pehålla oss långre det kid. — Fast heldre vilje vi ånyo prisa lagberedningen, för det den cj allenast fö eslagil borttagandet af de qvalisicorade dödsstralsen, utan jemvål af hvarje hogtidlighet vid de Ratrstäendo, hvilka endast komma att lillämpas, der Hf verkligen blifvit tillsatt. Genom en sidan enkelhet och tysthet, vid dödsstrallets verkställande, försvinner allt det relande deraf, så att troligen ingen mer dervid skall utropa: 401 den som finge dö som han! — Alt dödsstraffet kommer att tillämpas endast der lif blifvit spildt, finne vi också ganska billigt och rättvist: man har då åtminstone alltid en viss norm att gå efter, oakladt -det ibland kan synas som vore manget brott värre, än alt ta: ga lilvet af en annan. Önskligast vore visserligen, hvad vi förut yttrat, att dödsstraffet alllleles kunde asskafsas; men kan ej samhållet, på annat sält, skyddas för brotisliugen, än genom hans död, så är det bättre, alt han mister lihet, än samhället såkerheten. llar man ej ändamålsenliga anstalter till brottslingens förbättring, så slulle man vara frestad påsta, att det är bältre för honom att mista lifvet, än att ylterligare förvärras; kan man ej uppna straffets begge syften, så är det bättre att atininstone uppun det ena: sambällets skyddande, än att förfela begge, genom en otidig och ändamålsles mildhet. Så länge våra långelser och såkallade korrektionsbus äro i sitt nuvarande skick, är det således, änmu en gång, bättre alt döda brottslingen, an alt sätta in honom der, hvarest han ovilkorligen bitr sordersvad både till kropp och själ, kanske både för tid och evighet. — Ett bhältre sängelse-och lorrekljonssystem tycks imellertid vilja gåna sig gällande såväl hos oss som annorslädes; vi mena det pensylvaniska cellsystemet, som, på senare tiden, ater funnit så hastiga vedersakare; men som vi ej kunna annat än gilla af slere skäl, — skäl, hvilka ej kunna vara klarare ådagalagda, än i den förtjenstfulla skriften: 4Om Straff och Strafsanstabtero, hvilken, försedd med de amplaste loford, nu gör sin lund hring den bildade verlden. Pensylvaniska cellsystemets förtjenster äro, i vårt tycke, också så påtagliga, att blott den frivilligt blinde pj kan se dem. 1:o liter det fångarne vara allleles obekanta för bvarandra, hvilket är en stor fördel så väl inom, som utom fängelset. Inom fängelset kunna de ej förderfva hvarandra, och mom fängelset ej igenkänna brarandia och loca till aterlall i brottet, hvarpå man eljest har å många ex empel. 2: Hå äro de helt och hållet sverlemnade ät den bästa förbättraren, sin egen stertanke, sitt eget medvetande och samvete, A—— — — -—— —— L— — — la fKnälAYnIn LzjömnaAa vigd uO1 mt sen