för ÖöfverlaggmmgdrtliC val ida Å! 0 m Utskottets betänkande rörande tillstyrkt sammanslående af trivialskolor och gymnasier till ett gemensamt läroverk; samt om nägra andra förändringar, såsom ämnesläsning, och sörändringar i en tidsenlig rigtning hvad sjelfva läroämnena beträffar. Mot utskottets hemställan hade endast sju ledamöter af Presteståndet och en ledamot afannat stånd helt lösligen reserverat sig. Men i Presteståndet afslogs den, då frågan der kom under votering, med 30 röster mot 44. Innan imedler tid saken kom så längt, behagade det Hr Erkebiskopen, att gilva skådespelet af en taleman och prelat, hvilken, då hans ändamål det fordra, icke det ringaste drager i betänkande att trampa sjelfva de former under sotterna, för hvilkas bibehållande han förut icke hast någon försyn all likaledes trampa under samma hogvördiga fötter en hel nations önskningar, jemte all känsla för den hofsamhet och måtta, som så särdeles pryda hvarje evangelisk prestman, men väl framför allt ej borde saknas bos en evangelisk kyrkas Primas. 15 2 Riksdagsordningen stadgar uttryckeligen salt taleman e sjelf eger någon röst i deliberalionerna eller voteringarnee; äfvensom 55 2 uttryckeligen töreskrilver, att: aej må något mål till slutligt afgörande företagas förr, än Läandlinidrskallå eller Talman först inhemkat huruvida Ståndet anser öfverläggningen fulländad hvarefter Propositionen justerad framställes. a Läsaren må sjelf bedoma, huruvida Hr Erkebiskopen handlat i öfverensstämmelse med andaa och ordalydelsen i de ur vär gtundlag ofvan citerade paragraferna. Sedan nemligen Ir Erkebiskopen förklarat ölverläggningen i det ifrå gavarande ämnet vara slutad, tillkännagaf han det daktadt, att ban i anseende till sin ställning inom svenska kyrkan, ansäg sig böra yltra sin lanka deröfver. Efter denna ingress uppliste Herr Erkebiskopen ett anförande, som, späckadt med allehanda påsvelika anathemer mot utskottet och andra ifrare för reformen, medtog öfver 17, timma innan det hann läsas till slut, och omedelbart derefter, eller sedan Ständet satt del af detta rara opus, framställdes proposition om votering. bå Herrar Såre och Sandberg uppstego och begärde, alt proposition skulle framställas på två olika punkter af betänkandet särskilt, debatterade Hr Erkebiskopen emot dem och vårdade sis icke en gång om att fråga Standet, huruvida det gick in på en sådan begäran, utan framställde proposition för det hela; och då Doctor Sandberg med tydlig röst, såsom många närvarande vittnen hära hunna intyga, anmälde sig vilja tala, slog Herr Erkebiskopen klubban i bordet och skred till att anställa voteringen, låtsonde siglicke höra Doctor Sandbergs begäran. Detta Hr Erkebiskopens förfarande, så stridande mot både grundlagar och all praxis, är i sig sjelf ingenting all undra öfver. Ett fel mot formen är i sanning ej ett hinder, som Ur kErkebiskopen låter afskräcka sig från alt handla på ett sätt, sont kan befrämja hans Högvördighets ändamål. Således då llerr Erkebiskopen omedelbart efter att hafva uppläst silt anförande, gjorde proposition om votering, var detta icke annat, än att ställa sig till efterrättelse den lika så gamla som gyllene regeln 4åndamålet helgar medlen 4; ty ändamålet med anförandet kunde ju icke gerna vara någon annat, än att dermed imponera på Ståndet till sörmån för den åsigt, till hvars ära Hans Uögvördighet på egen ren och helig band behagade draga stridshandsken — och öfver sådant bör man från detta håll ej förundra sig, om också beteendet är alldeles nytt i våra riksdagsannaler. Men att ståndet låter sig nöja med alt behandlas på sådant sätt, utan att uppfordra det förolämpade samhällets majestät att med sin vrede till aska förbränna lalmansklubban i en sådan herostratisk hand, detta kan i sanning förundra något hvar; liksom det klarligen bevisar eländigheten hos vårt närvarande representalionssätt. Likaledes måste hvarje medborgare med grämelse se, att så upplyste och i öfrigt så frisinnade män som herrar Sandoe 2—2— de fa gi la l 2 S a 3 — — — , WE: