publikens skrålande bravo; som mamsell laglioni vid handhklappningarne öfver hennes ronde de jambe, och som — som Pastor H. vid emodlagandet af den gullgula — aTlian.4 — — Hvad du, milt hvita papper, förut varit, är lika så svårt att gissa, som hvad du i en annans hand kunnat blifva. bu har emedlertid nu råkat ut för mina omilda händer, som till följd af sin skrifklådå snart med några svarta streck och spratt gör dig till en mulatt, som hvarken älskas af hund eller katt. — Men ännu är du snohvit, som Siberiens snösält; — Hål! — vid tanken på Siberien och Ryssland, kommer alltid en rysning öfver mig; — och dervid tänker jag nu, att du, mitt hvita asina papperal hellre må befuktas af bläckets svarta flod, än af — oskyldigt blod; hvarföre du får förlåta, om jag något litet nedsvärtar dig. — I en annans hand hade du kunnat blifva både bättre och sämre : men i min förblir du dig nästan lik, åtminstone lika oskadlig. — En läkare kunde af dig gjort recept, som sororsakat enkors, saderoch moderlösas tårar; men i min hand förblir du adoskyldig som hvita plåstret. — I en advokats band kunde du blifvit ett amputationsinstrument för rättvisan; men i min skall du ingen skada förorsaka hvarken med rep eller advokatsknep. En värdshusvärd skulle på dig kunnat uppduka mänga lisalsvande lilsmedel; många läckerheler för läckermunnar; hela Cajsa Wargs förråd af bullar. disk och vildbråd. Du hade då kunnat blifva en ståtligt stående matsedel med rökt lax, bottenlax, ristlax, färsk lax, inlagd lax etc. i hvars töte alltid står såsom retmedel Holländsk Sill och Rysk Caviar, något lockande för en och hvar. Men nu har du ej blifvit det minsta lockande, hvarken med sogel eller fisk, och föresaller visst för hvarje gastronom torr och mager som ett gaunnalt adelsdiplom. — TI en vinhandlares hand skulle du vänligt inbjudande prunkat med Champagne-, Cap-, khenskt-, Mosel-, Portvin, Madera, med mera, m. m., vid hvars åsyn, kanske också smak, det skulle liksom vallnats i munnen på den ifrigaste nykterhets-predikant; — i min hand bar du åtminstone blifvit vallenaklig nog, och förefaller kanske hvarje äkta Bachi-pråm motbjudande som en vatlenäm. Hr L. skulle dCi hasligheta på dig hoprimmat några tillfållighetsversar, med för tillfället kittlande kitsligheter; och Hr E. hade på dig författat en eldig emadrigala, lika eldig och satal, som Hr N:s otändbara atändstickor. 4 Om du deremot råkat ut för en läsareadept, kunde du blilvit ett brinnande concept, fullt af eld och svafvel, tillräckligt för hela afgrundens afvel. — En fruntimmersskräddare skulle låtit dig omfamna täcka, retande former; en skomakare skulle användt dig till mått, hvarmed han omslutit den allrasomnättaste sot; men nu har du i stället för ett så afvundsvardt mått, kanske blilvit för läsaren tråkig i rågadt mått. — En skönhet skulle förvandlat dig till den allrasomsötaste billet doux, hvilken med det lilla, i älskarens öron mest välljudande, ordet ja, skulle försatt honom i inbillningens Föeverld med drömmar om roliga dagar och forroligt oroliga nätter. beremot hade du i handen på alla Ryssars sjelsherskare kunnat få en helt annan phase, och blifvit en olycksbringande ukas, eller ett förläningsbref på fri luft i Siherlen; och en krigsminister Peyron kunde af dig gjort ett fjäskigt handbref, lika förbatligt och krigsretande som fordom Erisäpplet. — Men deremot en Rothschild, — ja Rothschild skulle med några penndrag gifvit dig ett värde af millioner; du hade då kunnat blifva en herrlig vexel; men nu är ditt värde förvexladt till noll, då tomma tankar utgöra ditt innehåll. Men, avar lugn som en bondvagnal! Ty har du ej fått någon klingande valuta, så har du ej heller kommit någon alt tjuta. bu har föorblilvit ett slags ajuste milieua, cein Mitteldinga; men trösta dig; ty din medio consistit virtusa, och således är du icke utan virtuosilet, fast du bvarken spelar bas eller