Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 februari 1845, sida 2

i Sverige, utan att Konungen dervid varit närvarande; och Rikets nu församlade Ständer förbise icke betydelsen deraf, alt deras vigtiga förbandlingar och rådplägningar komma att ega rum under Eders Maj:ts vistande i ett från Riksdagsorten aflägset land. Men Rikets Ständer, som erkänna giltigheten af Brödrasolkets önskan, att ibland sig äga Eders Maj:t, då första Storthinget efter Eders Maj:ts anträde till regeringen skall börja, inse nogsamt det ädelt rätta i Eders Maj:ts beslut, att efterkomma denna önskan, och att derigenom, till begge vationernas sillsredsställelse, ådagalägga sin föresats, att lika noggrant uppfylla sina konungsliga sorbindelser mot det ena som det andra af de folk, hvilka Försynen kallat Eders Maj:t att styra och lyckliggöra. Den saknad Eders Maj:ts frånvaro kommer alt förorsaka, kännes djupt af Rikets Ständer, men den mildras i någon mån af lanken derpå, att Eders Maj:ts afresa härifrån vid denna tidpunkt ojäfaktigt vittnar inför hela Europa om Jugn och camdrägt inom vårt sadernesland och om det sortroende Eders Maj.t hyser lill folkets ombud. — Rikets Ständer, lyckliva i medvetandet att äga detta nådiga förtroende, hoppas, att alltid kunna bibehålla detsamma; ty de väga tro, alt deras förhandlingar och beslut skola bära stämpeln af bemödandet att befordra rikets väl och bästa, och att derigenom esterkomma Eders Maj:ts landssaderliga alsigter och önskningar. Hela Svenska Folkets välsignelser och välönskningar åtfölja Deras Majestäter och det Kgl. Iluset under Deras resa, och från hvarje svenskt hjerta uppgår till den allt Styrande en innerlig bön, att Han öfver dessa för folkets kärlek så dyrbara föremålen, må sträcka sin skyddande hand. Med längtan emotse alla, och i främsta rummet Rikets Ständer, den tid, då de åter få i underdanighet belsa Deras Majestäter och beras hoga älskvärda Familj med ett upprigtigt och hjertligt välkommen. Rikets Ständer anhålla underdånigst, att i Deras Majestäters nådiga välvilja och bevägenhet alltid få vara inneslutne. llärpå täcktes II. M. Konungen i Nåder svara: Jag emottager med särdeles tacksamhet uttrycken af Rikets Ständers välönskningar för min och min familjs förestående resa till Norrige. Det är för mig en sann tillfredsställelse, att inhemsa, det Rikets Ständer erkänna och uppskatta den bevekelsegrund. som söranledt mitt beslut att afresa till brödrariket, för att personligen öppna det första Storthing, som inträffar efter mitt anträde till regeringen. Den saknad jag sjelf erfar, alt skiljas vid Pikels Ständer, är så mycket lifligare, som de vigtiga samhällsangelågenheter, hvilka sysselsätta eder, ega hela mitt deltagande. Jag hyser dock den fasta förtröstan, att den sosterlandskänsla, den sans och det allvar, som lifvar folkets ombud, skola åt dess öfverlåggningar bereda den utvechling, som öfverensstämmer med rikets sannskyldiga nytta. Det sortroende, jag egnar Rikets Ständer, är dostomera orubbligt, som det grundar sig på osvertygelsen, aw tillit och samdrägt emellan konung och folk utgora den säkraste grundval för rikets sjelsståndighet och ära. ben uppriktighet, med hvilken jag alltid skall gifva Rikets Ständer bevis af dessa tänkesätt, är mig en borgen, att jag, jemvål från Sitets Ständers sida skall röna samma vedermåle af förtroende och tillgifvenhet. Emottagen uttrycket af Min och Min Familjs varma önskningar för Edert fortfarande väl, samt sorsäkran om Min sinnerliga välvilja och bevägenhet.