Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 februari 1845, sida 1

— — — ———— — — —,0)—qaB.— n de sken, som upplyste kapellet och som blandade den olyckliga Annas vid ljuset ovana ogon, kom egentligen blolt tran en lampa, uvilken var fästad i kapellets tak vid en diodSkalle. En väldig ckedörr bildade ingången till kapellet. Hon varsnade denna dorr icke torr, än hom genast itlade till densamma, men trotis alla hennes ansträngningar vek den icke ett hårsmån ur sina hakar. Derpå sprang hon med våldsambet emot de tillspikade fönstren. Alven detta henmes frsok afslopp lika fruktlost, ty flera små runda glas, hvilka, infattade med bly, bildade föndtten, sprungo väl i bitar och sönderShuro den olychlias fina händer, men fönstren voro utvändigt så säkert liilspikade med bräder, all det var alldeles omöjligt for henne att få upp något af dem. I början kande sig den i sina sorhoppningar bittert gackade slickan genomträngd af en ny än större och häftigare förltvislan, men snart hemtade hon äter mod och sonk ned på sina knän framför altarels sot i en andägtig bon, i det hon, såsom from katholik, tänkte på Guds moders och den korssäste återlosarens än större lidanden och tackade den gode skaparen för den oförväntade stora förbättringen i sill läge. Ty kapellet var upplylät med en mycket sundare lust, än hennes forra visteiscort, och lemnade henne dessutom mycket storre utrymme och mera utsigt på befrielse. Men alla dessa hennes förhoppningar ville icke gå i fullbordan, ty trotts hennes rop och skrik komingen mensklig varelse i denna ödsliga, varmvyhät de nejd. AIven var hennes knappå förråd å lisomedel snart förtärdt, och hon säg sig ånvo blotistalld for att dö at hHunger, men på ett lika gataktigt vis, som första gången, försågs non aler med friska lijsmedel. Denna hemiighetsfulla förbindelse fortgick sålunda en lid bortåt, ända tills en afton de vidunderliga skepnader, hon hade alt tacka för sitt lils räddning, åler genom salluckan sågs nppsliga ur hennes förra boning. Den ena af Skepnadlerna vinka