Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 februari 1845, sida 2

IlIvad som äfven i någon mån gjort detta åliggande lättare i sednare lider, och ökat benägenheten alt skjutsa, är det mera humana såätt, hvarpå man numera allmänt färdas sram, ty så mycket har likväl den mera utbredda upplysningen och det tillsolje deraf utvecklade beereppet om skyldigheter och rättigheter stigit, ail, om ej just alla resande visa sin vänligaste sida på resor, så höra dock alltid de orättvist pockande och våldsamme numera till undamagen. En anda af medborgerlighet och välvilja synes älven i detta bänscehde uppenbara sig, och de tider äro dess bättre redan förbi, när hiartis unga söner, anseende sig som medlemmar al en stat i staten, ibland sina idrotter på den militäriska banan räknade äfven den att misshandla skjutsbender och kudslänga deras båstar. När nu, såsom här ofvan blifvit ådagalagdt. ingen ekonomisk fördel tillskyndats de sbjulsskyldige genom det nya skjutsningssättet, så torde någon tänka, att det i moraliskt hänseende är så mycket mera gynnande, samt aft delta, såsom ett hufvudsahligt och silantropisbt andamal, sloresvätvat författaren af oftabemålte kongl. sorordning. Men äfven denna lördel, sa önskvärd den än hunde vara, skole vi lorgåälves soka ibland resultaten af det nya skjulsningssättet. Visserligen måste man medgifva, alt ett ofta fortsatt vistande på vägar och gå istgifvaregärdar ingalunda befrämjar arbetslusten och nykterheten; men vid skjutsning i tur, eller nuvarande sätt, hvilken på de flesta ställen ej så ofta återkommer, vänder den skjutsande vanligen genast derefter åter till hemmet och sysslorna, så vida han ej är alltförmycket benägen till fylleri. Ett helt annat förhållande är det med hallskjutsen, der de skjulsande måste färdas langa vägar, för att afbörda sig denna skyldighet, och ofta draja dygnet öfver på krogen, stundom utan att derunder få nägon shjuts. Da blir kortleken och bränvinsglaset, i brist af annan sysselsättning, ett tidsfördrif, som from vanan lätt kan blifva andra naturen. llallsbjutsens olämplighet är bade allmänt insedd och erkänd, ty onkladt all den tidspillan, den förorsakar de hällskyldige, kunna de tesande aldrig med någon säkerhet paräkna hällhästars begagnande för en skyndsammare färd, emedan det alltid blir en tillfällighet att på ett och anvat ställe erhalla sådane. (Fortsättes). .ga PRE RR RR RR