L —————— —— ——— dermayer, kallad Maria Stuartu, som blifvit gifven på stora theatern och har mänga vackra partier; samt på eGCymnases en pjes al Scribe, benämd: (ebecca. Den gör rättvist surore. Skada blott, att det är så ondt efter verkligt goda sångare och skådespelare. Sängen på stora Operan bör nemu. snarare kallas tjut än sång, hvarföre ock Rossini, vid sin hänvaro, knappt ville höra en af sina operor, än mindre skrifva någon ny, och Meyerbecr nästan uppgilvit allt hopp att kunna ge sin ÅProseta och sin Afrihanshas bär. Pa Opera-Comique och Ilalienska Operan går det bättre till, äfvensom alla theater-orhestrarne exequera med smah: några äro ordentliga concerter af måslarehand, såsom på dessa 5 operatheatrar. Odräsligt är deremot skränet så snart ridän, elter åhvarje akt, faller. Straxt utropas då af skorrande trafikanter theateroch aston-tidningar, så att man alldeles kan mista hörseln. Itsalienska Operan kar de bästa sångarne, hvilka dock alla äro temligen till åren, utom Maru, som är 20 å 30 år. Ilan är virtuos på allvar, ty han. är operasångare af böjelse, efter att bafva varit Sardinsk ofsicer. llans namn bar jag glömt, men han är af greslig slägt, och sadren minister eller guvernör någonstådes. Också äro sruntimmerna alldeles förtjusta i honom, isynnerhet i hans 4åudomliga skägg. ben dramatiska konsten är icke hvad den varit hasver; ingen enda utmärkt ätragihus finns mer än M:lle Rachel, den mer än G0-åriga M:lle Georges (bäst ar alla) och Bocage, ett utneti subject, men som ofta återvinner hela sin ungdomskraft och blir sublim; stundom faller han i stoftet... M:lle Rachels reputation är ännu stor. llennes styrka beslar i dehlamationen, men aktionen hos henne är längt ifrån både sullkomlig och felfri. I dramat spelas ostraffligt ; komiken går, som alltid, bra, men eger dock söga mer än 3 eller 4 utmärkta högre aktörer; aktriserna äro näpna och bra; men icke utomordentliga i talang — för scenen. Att de ega andra lär en hvar inse, då de, såsom Madame Doche, kunna förvärlva sig 25, då 50,000 francs extra om äret. — Dylika skandalösa anekdoter skulle jag hunna fournera en hel del och det temligen i detalj, såsom om paradisdanser, härlehsintriger i tusental o. s. v. i do högre kretsarne; men jag vill ej nedsmulsa papperet dermed. Nog af, det bevisar, på nylt, at sederna eller rättare osederna äro temligen lika i de högsta och lägsta klasserne; de förra hafva blott strukit litet fernissa derösver. —