lärsbyggnaden på Baldersnäs sutto en vacker ! dag, i Augusti 1840, tvenne män, inbegripne i ett ilrigt samtal med hvarandra. ben ene var en reslig gestalt, med breda sbuldror och högnvalfdt bröst, hans solbrånda, skärpt markerade drag buro ett omisskänneligt drag af krast, godbet och fornnordisk redlighet. Den andre var af medelmåttig kroppsstorlek, med sylliga lemmar och rödblommiga kinder; lugn, mahlighel, välvilja, munterhet syntes tala ur hans ansigte; man igenkände i denne sednare en välmående borgare från Gothebore, den för sin verldshandel bekanta staden. Den förre var en lefvande bild af de gamle Skandinaverne, och bade icke rocken, som erinrade om nittonde seklet, och de moderna omgilningarne varit, så skulle man lätt kunnat taga honom för en al de gamla nordiska kämparne. omgisuingarne deremot passade visserligen icke: den gamla norden kände inga mahogenymåbler, inga sorgylda spegelramar, icke nagot sortepiano, hvilket allt man dock varseblef här i salen. Ännu mera skulle en gammal viking hafva förundrat sig öfver de föremål, som i nästa rum framställt sig för hans blickar: tapeterna på väggarne föreställde scener ur franska revolutionen, och på det stora bordet lågo tidningar, journaler, planchverk, broschyrer och kartor al alla slag. Och hvem var den ståätlige Nordbon? Det var den snillrike skaparen och lycklige egaren af det sköna Baldersnäs, Brukspatron C. F. Wern, och mannen, med de rödblommiga kinderna var hans svåger, Grosshandlanden Melin från Gotheborg, husets värde gäst. Af den ilver, med hvilken samtalet sordes, kunde man lätt gissa, att ämnet för detsamma var in1 teressant; och så var det äfven i sjelfva verket. Riksdagen, en al de vigtigaste och soljdrikaste sedan carl XIV Johans tillträde till regeringen, hade för kort tid sedan slutat. bet hade under densamma gjorts et förslag till en total reform af representationen, uvilket skulle afgöras på nästa riksdag. bet gamla bade flera anbängare, men reformen än flera, och till de ifrigaste bland dessa Sednare hörde Wern, hvilken, såsom en af staden Gocheborgs representanter vid riksdagen, med värma uttalat sig för denna reform. En lachMI Mo os Ä sågelseadress från hans valmän låg framför ho; nom; det var nu fråga om, alt å den afsilva . elt svar; ban hade uppsatt ett utkast, och öfver dettas innehåll, s Wäl som öfver alla vigtiga sragor sör dagen, radslogo nu de begge svågrarne med hvarandra. Under det männerna politiserade, satt mamsell Olivia Melin vid fönstret och sramlockade mång— ————