Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 januari 1845, sida 1

DED ——————— — — let allmänna omdömets skull, blygdes de väl, alt sjelfva uppträda såsom anklagare; ty de voro Jika säkra om vinnandet at sina nedriga assigter: emedan Tribunalet bestod af de ilrigaste fiender till vår religion, hvilka också dömde mig och min ädle lärare Beroald till döden, såframt vi icke ville afsvärja vår lära och afhöra katholska messan. Med förakt svarade jag på detta vanhedrande anbud, och dödsdomen Stadsästades. Några dagar före dess verkställande lyckades det mig dock, alt fly ur milt fängelse, och all lyckligtvis uppnå gränsen af Schweitz. Der lefde jag flere månader i Gent, ett mål för sorgen och bebofyct, tills jag fick höra, att nya förföljelser tvingat mina trosförvandter till det förtvislade beslutet, alt gripa till vapen emot sin Monark och sina medborgare, hvilka ville frånröfva dem menniskans heligaste rättighet, samvetsfriheten. Intagen af en brinnande ilver för den nya läran, skyndade jag, trotsande hvarje fara, tillbaka till milt olyckliga saådernesland, för att ställa mig under Hugenoluernas fanor, och med dem utkämpa den berömvärda striden eller, fallande på ärans fält, med mill blod besegla renheten af mina tänkesätt. Med förundran bade Herr af Lezei afhört ynglingens eldiga tal. Han sjelf var i hjertat tillgifven den nya läran, ehuru verldsliga förhållanden bestämde honom, alt lör det närvarande vidblifva kalbolska religionens bruk. Innerligt gladde det honom dock, att här finna en så ifrig försvarare af sina egna tänkesält, och en inre röst tycktes tillhviska honom, att ynglingen, som nu var i begrepp, att helga sin svaga arm ål sin 1eligions sak. framdeles skulle blifva ett kraftigt stöd för sina betryckta trosbröder. För alt fullkomligt öfvertyga sig, och tillika kasta en forskande blick i djupei af ynglingens själ, hade ban icke velat afbryta honom i hans berättelse, och den. tilltagande värma, med hvilken dÅ u bigne talade, försåhrade Hr af L ez e i tillväckdigt, ait ynglingen var värd