Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 januari 1845, sida 2

— Blod för blod! ropade Winkerton just som Lord Gage trädde in genom dörren, och här är offret, vi begära. ? Mary och Athenais störtade sig i sadrens armar, under det Amerikanerne svängde sina sablar och fordrade Lord Gages lif; men Athenäis kastade sig emellan de hotande vapnen och Guvernören, och ropade med barnakärlekens enthusiasm: Ilållen upp, ädle Amerikanare! Följen icke deras exempel, hvilkas ok ni har afskuddat. och ni, öfverste Lincoln, ni har befriat ert fädernesland, men jag har räddat ert och era vänners lif... jag fordrar min belöning ... beskydda denne ädle gråhårs man, försvara hans lif, försvara ert rykte. — Ack, berodde det blott af mig, svarade ösversten, tro mig medlidande . .. — Medlidande? afbröt honom Winkerton, har han visat medlidande mot våra bröder? Nej, ingen nåd. — Ingen nåd, upprepade Amerikanerne enstämmigt. — I hafven förstått alt segra, ropade Athenais lifvad, och kunnen icke förlåta ? Huru ovärdiga ären J icke denna seger, som J villen skända genom ett brott! J begären icke friheten, utan blod. Nå, välan, J skolen Iå blod... jag erbjuder er ett offer till... mörden på en gång sadren och dess barn ! o — Min dotter! — Min syster! ropade på en gång Lord Gage och Miss Mary, och omfamnade den djerfva talerskan. Sir Hannibal hotade att krossa ba lärja, om de i sin sak ville utgjuta oskyldigt od. — Hvad? ropade Winkerton, verktyget för vår befrielse ? Nej, öfverste! täderneslandet behöfver den ännu, behåll den för fäderneslandets tjenst ... vi lyda dig. — Milord ! sade öfversten, sedan Amerikanerna genom höga rop enhälligt gifvit sitt bifall till Winkertons yttrande tillkänna, och vände sig mot Lord