Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 januari 1845, sida 2

len, sör Styrelsen äro verhsammare, än i andra civiliserade länder. Ingenstädes är yitrande-rätten mera fri och mera varm, icke blott i shriller och dagblad för bildade läsare, utan ock vid der ofta timande stora solbmåten. Utan den på sådant sätt bibringade allmänna öfveriygelse hade kanske hvarhen hatholikernes emancipalion eller parlamentsresormen kunnat, på fredlig väg, vinnas. Om nu ofta upprepade förehafvanden af en prononcerad, verkligt demagogisk natur, icke i sjellva Encland verkat omstertande eller förmålt rubba stalstorfaltningens egentliga grund, si mäste det i sanning väcka en sållsam grad af lorvaning, huruledes den, som hafttillsalle, altom Englands inre politiska sörhallanden, på stället inhemta en mangarig närmare hännedom, ofsfentligen företagit sig, att, vid innevaraude Svenska Riksmöte, på fullt allvar och utan veterlig tillrättavisning, hyperboliskt stämpla en enskild representants, 1 ver det gamla regeringssystemets i moderata ordalar, altattade yttrande, såsom fördömelse och innebärande någonting för solhsriheten och den allmänna ordningen vadligt. Nyssnämnde yttrande har jag tedan gisvit en större utsträckning. Offentligt har det skett i Borgarständets plenum den 4:de förra manaden. Jag refererar till derom förda protokoll, och underställer det villigt allmänhetens profning; der finnes allt, hvad jag i anledning al Hr Gresve Björnstjernas mot mig riktade fororättande insinuationer har af nöden, att hufvudsakligen genmåla, och om siledes Ilr Grelven skulle täckas fästa uppmärksamhet på mitt inom hBorgarstandet vid behandlingen afdecharge-betänkandet gjorda anförande, skall llerr Grelven svarligen undga att erkänna, att demag8ogiska ansträngningar icke varit af nöden, för att bilda mitt efter saksorhällandens prölning framstälida omdöme ofver den förflutna Regerings-perioden. Ett osordersvadt folk, med vilja och kraft sor sina samsundspligter och ett soljaktligen ännu icke slocknadt deltagande för det allmanna, kan icke löpa någon fara genom ett ringa försök, att i haga om fäderneslandets gemensamma angelägenheter skärpa dess praktiska blick och upplysa det om Stiyrelse-systemets verhningar Först då intrader inom monarkiska eller aristokra iska stater en allmännare vada, när, efter en mom det offentliga lifvet underhallen troghet och sorglös Hihknejdtlet, bestämda klasskillnader förorsaka sadana inbördes strider, all statskroppen deral lar erfara blödande sår som slutligen frätande angripa samhällets friska kärna. Omsorgen sor folkbildningen i inlellectuckt, moraliskt och techniskt hänseende, bör derfore icke stanna endast vid skolan och kyrkan. Den bor jemvål sytia till bibringande af kunskap om Statsinstitutionerne, till utveckling af ett politiskt sorstand och till bildande af ett sjelisländist omdöme. I saknad deraf känner massan af folket ingen annan retelse, än begäret elter grof sinnlighet, och sorvandlas slutligen till ett viljelest verktyg lor makten. Utbredande af välgrundade insigter i alla vetandets sserer, måste saledes vara en samhallsnyttig sak. berigenom bevaras iche allenast de lägre hlasserne sran okunnighketens laster, ntan de högre vinna äfven ett skydd mot osvermodet och sin egen missbildning. Villfarelserna och fördomarne hafva inga sorsärligare fiender, än upplysning, rätträdigbet, förnust, matilighet, fit och ordningssinne. Jag hade trott det tillhöra harakteren af en högre bildning, att, med sordragsamhet, saktmod, välvilja, talamod och undseende, upptaga olika tänkandes meningar. Särdeles inom representativa församlingar är en politisk tolerans ett hufvudsalligt vilkor för det offentliga lifvet, och parlaments-debatterna i England röja älven en frihet, hvarom man i andra konstitutionella länder endast eger ett dunkelt begrepp. Sanningens fackla lyser inom de Svenska riksständen klarast och sprider sitt välgörande sken, med mesta glans, då den lemnas ofördunklad af egenkärlekens ösvermod, stands-vidskepelsens irrbloss och bårdhjertenhetens vrångvishet. Men Hr Gresve Björnstjerna har jälvat en sann upplysnings oeftergilliga fordringar, då ban slutliger i en episod om cdhallbildning och AA 64