Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 januari 1845, sida 1

— — ccf hvarje dag i tillfälle att tala och afhöra tal; allt är här offentligt och asfhandlas sålunda. En viss slags bildning, om ock yilig, blir äfven härigenom rådande. Icke road att studera bocker, är Amerihanaren deremot en uppmärksam åhörare af tal och berättelser. Tidningar, korta sammandrag, folksammankomster (public meetings), klubbar, aftonkonversationer vid kakelugnen äro de källor, ur hyilka ban öser. Amerikaparen i allmänhet saknar all smak både för naturens och konstens verk. Modet, eller tonen för dagen,säger honom, buruvida en sak bör beundras eller icke. Ilan ger sålunda sitt bifall tillkänna för det, att detskall så vara, eller och tadlar han det med lika litet urshiljning. Musik och sång Åc:a äro på modet, och derföre hör man dem äfven öfverallt qvintilera på något instrument och försöka att sjunga; . men begge delarne blilva endast ett sorts buller. Takt och känsla finnas icke till. — Öfverhufvud taget är befolkningen vacker, och, med undantag af dem, i hvars äådror blod af svarta försäder flyter, är det högst sällsynt att se fula ansigten. Som inga krig sedan 4812 oroat republiken och äfven detta var en småsak i jemförelse med vära europeiska krig, ser man högst få lama och lytia. Slasveriet i södern är en skamfläck för Förenta staterne. Låt ock vara, alt en del herrar behandlar sina slafvar temligen mildt; de fleste behandla, dem dock bärdt och illa samt med förakt. En häst i de norra staterna är bättre behandlad än en slaf i de södra, ben, som slår ett kreatur obarmhertigt, eller på annat sätt misshandlar det, för plikta 20 dollars. En slafägare deremot får slå sin slaf så mycket han behagar; juryn srikänner alltid. Slås slafven ihjäl, blir egaren på sin böjd fälld till en lindrig plikt. Den svarta eller färgade befolkningen öfver hela unionen är föraktad och behandlas såsom varelser af en lägre race. Det anses för en skam att räkna slägtskap med en svart, vore det än i mycket aflägsna leder. Ått vara af indianskt blod gör deremot ingenting: De svarte afbållas från skolor och likväl sorebrär man dem råhet och ohunnighet och detta framdrages alltid såsom bevis på all de icke skulle kunna mottaga nögon grad af bildning och upplysning. Slafveriet i sig sjelft är dock tillräckligt att nedtrycha en menuishas själ, usan att man behölver gynna mörkret. Man har haft exempel på hvita, bildade män, som genom olyckshändelser blifvit lorsatlan slafveri och inom förloppet af några få år blifvit fullkomligt försäade. Dödsstraff drabbar den, vare sig svart eler hvit, som söker sörhjelpa en ———————— ————— NN VO a