Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 januari 1845, sida 1

AOA de ämnen samt vet så väl ställa sig, att den, som icke rent al går honom på lisvet, shulle kunna tro honom vara ett under af lärdom. be rikes barn springa på gatorne och leka med den mest satliges. Detta har väl sina olägenheter, men äfven sina stora fördelar. ben fattive får mera begrepp om sitt eget menniskovärde, blir mera oberoende till sina tänkesätt, och som ofta fadren till de rika lekkamraterne varit lika fattig som han, eldas hos honom begäret all genom egen drift arbeta sig fram i verlden. Många ryktbara mån halva varit födda i hogst torftiga omständigheter. General Jackson, l. ex., som 2 gånger varit President, blef vid 4 ars ålder saderoch moderlös samt upptogs uti en sattiginrättning, andra exempel att sörliga. Pojken för bekanta af alla klasser, kommer derigenom i kännedom af oräkneliga sätt att försörja sig och blir, skulle han på ett eller annat sätt blifva försatt uti mindre goda eller rent af daliga omständigheter, icke urstandsatt att sinna någon utväg att uppehålla siv, van som han är att: anse hvarje ärlig sysselsättning god, endast han derpå kan lefva, och genom det praktiska liss han lefvat icke ovan art taga uti, som man säger. Amerikanaren är ålven i hogsta grad praktisk, och illa skulle det ätbära om icke han slar sig ut. Pojkar af 8 års alder och derutöfver föda ofta icke allenast sig sjelfva utan äfven sina fattige sjuka föräldrar, såsom försäljare af tidningar och böcker. Jag bar sett gossar om 12 å 44 år per kontant köpa böcker för öfver 40 dollars (ungefär 460 Rdr Rgs.), såsom anseknare vid domstolar och solksammankomster Åe. Frihet i näringarne ger Amerikanarne tillfälle att på mångfaldiga sätt söka sin bergning. Jag känner t. ex. män, som varit läkare, apothehare, landtbrukare, slagtare, bagare, målare, snickare, murare, och slutat såsom kopmän eller lagkarlar. Nera djerfbet i spekulationer och kraft och ihärdighet att utföra sidana finnas icke på något annat ställe. Amerikavaren är, tillsolje af sitt praktiska lil, talare och uppträder utan fruktan inom en församling. Jas vill likväl icke, såsom de fleste, påstå, att talaresbhichkligheten uteslutande tillhor den Anglo-Amerikanska racen. Vi Svcaskar skulle skulle blifva lika gola talare, hade vi plott tillfälle att utbikda oss i den vägen. Våra riksdagar (och huru mänsa af befolkningen komma di?) äro de enda fill för våra talare att försöka sig. Här deremot hiller pajken tal inför sina jemnåriga och de äldre, på klubbar, meelings o. s. v. Med fi ord: Amerihanaren är