Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 januari 1845, sida 2

tionerna ej afvetat den, dels emedan den förbiselts eller ansetts för alltför obetydlig och dock är den, vid närmare skärskådande. högst vigtig, emedan den tyckes visa, att vederbörande i allmänhet och enkannerligen Chefen för Landtförsvars-Departementet handlat ännu egenmåkligare, än det, vid första påscendet, kunde synas, i det bestämdt ej alla, om något af nämde handbref till General-Befälhafvarne innehållit frasen: apå nådigste Befallningo, en fras, som också ganska illa tyckes sta tillsammans med det derefter följande 4dmjuha tjenare. Hvem vet också, om ifrågavarande odiösa handbref för öfrigt just varit alldeles lika lydande med det till tidningsredaklionerna lemnade, hvilket, ehuru aflattadi i ganska milda, men dock tvetydiga ordalag, likväl var i en viss befallande ton, som ganska lätt kunde sorleda försigtigare mån än Gen.-Adjut. Boij att handla såsom han jorde mot Major Ouchterlony, ehuru hans eget opinerande mot landtdagen i Linköping var sullkomligt obehörigt. Alt närmare undersöka alla dessa förbållanden och skrifvelsens ursprungliga utseende vore ganska intressant, samt t. o. m. värdt Ständernas uppmärksamhet, hvilka, ifall Herr Chefen för Landtförsvars-departementet verkligen, på allt för eget bevåg och ej på uttrycklig nådigste önskan och befallning utfärdat ifrigavarande handbref, böra befordra honom till behörig näpst, sig sjelf till straff och androm till varnagel. Ursprunget må nu emellertid vara hvilket som heldst, så kunde formen och sättet för handbrelvets spridande aldrig vara sämre valda. Hade man verkligen trott sig hafva något att frukta af den cväpnade maktenso eller andra korpsers) inflytande på representatationssrågan, så hade rätta sättet varit, alt, i tysthet, skrifva till cheferna och göra sig underrättad om sanna tillståndet samt uppmana att halva ett vaksamt öga på underordnades vörande och latande i det a fall, samt i tid underrätta derom, da behöriga åtsärder kunnat tagas till förekommande af allt missbruk, utan att behöfva kompromettera majestätet eller göra insrepp i den medborgerliga, lagliga friheten. vi öfverlemna dessa reflexioner till begrundande och behjertande af dem det vederbör och vänta, med längtan, på uppenbarelsen af hvad tiden och andan på hogre ort ytterligare bär i silt sköte. Må man besinna att det ringaste frö bär frukt för hela framtiden och derför ej obetänksamt utså ogräs. ) individer kunna väl aldrig bära dessa kollektiva benämningar? :AAAA — NTUA — SET