Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 januari 1845, sida 2

sin ankomst till detta förmodade underland, i stället för allt det här, endast varseblef männer i frackar och runda hattar, hörde modersmålet talas och fann samma seder som hemma i England. Slutligen trodde han sig blott se Amerikanare från London eller Liverpool. Småningom fann han dock olikheter, och de som på det oangenämaste otverraskade honom. I den fasta öfvertygelsen att icke kunna göra någonting bättre kl. 10 på aftonen, än dricka thee, gick han in på ett kaffehus och begärde en kopp thee. Alla, som voro närvarande, stego upp; betraktade honom med förvåning och började hviska sig emellan. Sir Lionel lemnade kassehuset i den fasta osvertygelsen, alt der ha räkat på ett ganska dåligt sällskap. Miss Mary var ännu hos sin far, när den nye sekteren visade sig, för att emottaga hans UHerrlighets besallningar. Guvernören hade inga att gifva honom och frågade honom, om han redan sett något märkvärdigt i Amerika. — Märkvärdigt, svarade Sir Lionel, att något sådant fanns här, visste jag icke. Det enda märkvärdiga var afståndet, resan varade ju en evighet...jag trodde jag aldrig skulle hinna fram. — Ni synes mig, svarade Guvernören leende, sällan hafva aflägsnat er ur London. — Nästan aldrig, Mylord. — Jag är öfvertygad, att man der låtit er ton och era maner rällvisa vederfaras. — Kanhända något för mycket. — Jag måste gifva er ett råd. Vet då, att i detta ögonblick England och Amerika i de flesta saker äro af olika meningar, och att hvad som i London gör uppseende här lätt framkallar en aldeles motsatt verkan. Sir Lionel berältade sitt kaffehusäfventyr, ocn då Miss Mary skrattade, så frågade han, om hon tilläfventyrs kunde upplysa honom om orsaken till det besynnerliga upptagande hans begäran rönt på kaffehuset. Den unga damen kastade en skygg och