Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 december 1845, sida 1

AK VV sip ordning, att dylika upptåg hos det ena partiet åstadkomma lika mycket harm och förargelse, som de hos det andra väckt deltagande och hänförelsee fivar och en känner berättelsen om Christi osömmade kjorsel (Joh. 49: 25) som enligt traditionen skall af kejsarinnan Uelena Conslontin deu stores Moder, halva blifvit på d under hennes resor i Palestina och hvil Vg A efter många omvexlingar kommit i Donfkyrkans i — ns — tia ; Trier ego. Bemälte kjortel, eller röck, 88 dermera i Trier, tid efter annan, utställd till allmänt åskadande, tills slutligen lidehvapkyst upplysning tycktes for beständigt hafva gjort en ända på denna vidskephga plägsed, hvilken hotade all prostiluera kyrkan. Förre biskopen i Trier, Friherre von Hommer, lät genom ett dekret sormligen förbjuda all offentlig exposition af den s. k. heliga kjorteln. Tiderna halva sedan dess mycket förändrat sig. En kraftigare bierarkisk anda har vaknat, en anda, som trott sig vara stark nog att bjuda den klentrogna upplysningen spetsen och att åter i dagen framlägga det, som dels blygseln, dels råddbagan att prostituera religionen, en tid förnt bjudit att dölja i mörkret. lländelsernas gång bar rättfärdigat denna dristighet och ådagalagt, alt tidpunkten var väl beräknad. be andelige herdarne hafva af sina särskockar skördat nästan allmänt bifall för denna sin djershet. Nuvarande biskopen i Trier, Arnoidi, lät åter uppleta den så länge i glömska råkade heliga kjorteln och till allmänt åskådande utslälla densamme. Fötaget krontes med framgång. Under loppet af nära tvenne månader hade ban den glädjen att se otaliga skaror arättrogne,, ej blow från Tyskland, utan äfven från Frankrike och Belgien, under anförande af sina öfverherdar, strömma lill Trier. NMirakler skedde, och, hvad som var det vigtigaste af alitihop, hufvudmännen för den andliga reaktionen ungo tilisalie till en personlig sammankomst, hvilken, utan den heliga osömmade kjortelns mellankomst, skulle hafva haft sina stora betänkligheter och alllid väckt misstankar. Så länge expositionen varade, tycktes mängden af de upplyste bland så väl katholiker som protestanter hafva förlorat koncepterna af förvåning öfver detta så högst ovanliga och tidsvidriga skådespel. Sa snart det emedlertid var slut, och de arättrognep hade återvändt hem, försvann också det imponerande i hela handlingen : den stämplades såsom ett ovärdigt bedrägeri, och dess upphossmän, synnerligast biskop Arnoldi j Trier, öfverhopades med smådelser såsom öfver. An —.