Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 december 1845, sida 1

särligt sätt skola så umgälla sina forseelser. Marie, jag gråter öfver dig, öfver den framtid dessa begge män bereda dig. Och han pekade med fingret på Melbourg och Paul, som på något afstånd stodo och pratade med hvarandra. — Ack hvad jag skulle vara lycklig, om jag kunde omvända er! sade Marie med ett ultryck af omhet, jag skulle ännu älska er. De sista orden gåfvo en smärtsam återklang i den unga mannens själ; han vände bort hufvudet för att dölja sina tårar. Marie trodde sig ha slagitan en af de känsligaste strängarne i hans själ och fortfor: . — Ni kärmer då icke den framgång vära vapen rönt? Longwy är intaget: rebellerna skola icke uthärda Eurepas bästa truppers ansträngda bemödanden. Inom några dagar skola Preussarne vara i Paris. — Marie, ropade Fredrik med hänförelse, dessa främmande horder skola af det sig i massa resande folket bortsopas från fältet såsom torkade lof al vinden. . — Nej, nej, tro icke det, sade Marie, besrielsens dag är i annalkande, Ä — Uti revotutjonerna, sade en röst bakom dem, fängslar folket, och det är bödeln, som befrjar. Fredrik vände sig hastigt om; men ehuru han tyckt sig igenkänna Dantons röst, varsnade han dock icke någon, ty dertill var mörkret i korridoren för tjockt. . or Ni har hört, upprepade han för Marie. ... Ack! kalla icke på befrielsens dag. Marie aflägsnade sig, förlretad öfver hvad hon kallade och hörde kallas en bratslig halsstarrighet. Följande dagen bemärkte Fredrik alla sånsarne alfektera att tala om en emellan Melbourg och Marie föreslagen förbindelse: han kände sitt moåd före svägås, men åsynen af Melbourg. hvars läppar krusades af elt ironiskt smålöje., tände hans vrede;