Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 december 1844, sida 1

Och likväl bevilja Riksens Ständer 19,000 Rdr Beo till denna pensionering, utan all ens fråga efter huru den fördelas. Det kan man kalla plindt förtroende. — Hvad sräåganu om sveuska och norska civilrlistans likhet beträffar, hvarom Författ. sid. 52 och 53, har ett kort räsonnemang, så kan den betraktas från slera sidor. Den omtalta motionären och sors. grunda sina päståenden derpa, att Norge vill dela alla utmärkelser och foreträdesrältigheter, såsom unionsvapnet och flaggan, anseende och representation u:omlands m. m. lika med. Sverge, och derför äfven borde deltaga med Sverge i konungens civillista, och, på sätt och vis, kunna de hafsva råu; men då Norge å ena sidan är en, fastän mindre, enbet, lika mycket som Sverge är det ä den andra, fastän större, eller med andra ord, då Norge likaväl är en sjeliständig stal som Sverge, så är det ej underligt, att det älven vill ha denna sjelfständigbet, så längt som möjligt, erkänd, om dess ringare folkmängd också ej kan ha råd att bidraga så mycket till hol hallningen, som det större och solkrikare Sverge. Visserligen skulle det ej kunna ha en konung för så godt köp som nu, om det ej hade honom gemensamt med Sverge; men da hade det kanske ingen alls, som vore ännu bättre pris, och säkert är, att bofvet äfven skulle kosta Sverge mer, om ej Norge deltoge i kostnaden för detsamma. Iatom 0S85 således ej sästa oss vid småsaker, äfven om värt brödratolk, i ett eller annat fall, skenbart skulle göra nagot för stora anspråk; så länge de ej sträcka sig längre, än till ett rum i vapnet eller flaggan, kan man säkert medgisEva dem; heldst det, i alla fall, bar brorslotten genom sin konstitution. — 1 Förf:s losord öfver H. M. Enhedrotiningen instämma vi sullkowligt, likasom i hvad ban säger om hennes underbållssumma. — Under räsonnemanget öfver första pufvudtiteln aterkommer ban ännu en gång till de ofta nämde 200,000 Rdrs extra anslag till bulvudmannen för regenthuset och deras användande. Det senare bör egentligen alldeles icke bit; ty hvad som beviljas konungen kan ban väl använda som ban vill; men vi bli dervid, att de, på anlorde skål, alldeles borde försvinna ur beräkningen och kanske är det äfven Konungens mening, då han ej latit sinance-ministern omnämna dem i sin proposition. bet vore ett lika vackert som fint sätt att assäga sig dem, utan att sära sin faders winne. låtom oss hoppas att det så sorhaller sig! — Förf. kastar nu en vidsträcktare blick öfver