Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 december 1844, sida 1

DANIOLSL. (EFTER CHORC JiANITV. I. Har det någonsin funnits en på dramaliska hänaelser rikare tidepunkt, än franska revolutionen? Följande berättelse ar etl försök, alt teckna en al de interessantaste episoderna af detta stora historiska drama. Fången i silt palats, hade Ludvig XVI icke mer någon makt; folket dikterade sinalagar på klubbarne, revolutionen hade gäll sin gäng, man hade den 9 Aug. 1792! Nationalförsamlingen fruktade dock, och i känslan af sin vanmakt alt leda revolutionen, ville den hejda dess gång. Folket hade å sina sorsamlingar förklarat konungamakten för afskaffad i Frankrike, men härtill hade vägrals bifall å ofverläggningssalarne. Emigranterna hade, utom sin föga farliga armee i Coblenz, en annan dold i Paris, hvars vapen var förräderiet. Frankrikes soldater veko, dess generaler tvekade; åct ögonblick var i annaikande, då emellan konung och folk skulle uppstå en afgorande drabbning, hvarefter den besegrade icke mer borde uppresa sig. Paris var deladt i wå läger; konungen hade bundsförvanter uti nationalgardet, folket hade vänner bland konungens lifvakt. Stormen dånade dält från den ena ändan af Paris till den andra, Marseillersången. genljöd likt en af hundra echo upprepad åskaKlockan var 10 på aftonen, rappellen slogs på alla galor; från hvarje hus sågs utgå beväpnade män, som med brådskande steg begafvo sig till sina sektioner. Del var en allmän rörelse; personer, utan att förut vara bekante, hälsade på hvarandra, tilltalade hvarandra, gåfvo hvarandra handtryckningar, allt under det betydelsefulla utropet: snart! Här försonades två afsvurna fiender i skuggan af den trefärgade fanan. Der, längre bort, skildes två