Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 december 1844, sida 1

on ej äro sastighessegare, är höj till 300 R:är iukomst. Det är rakt emot den anmärkning, som, ehuru ogrundadt, gjordes emot det fallna representationsförslaget, näml. att valcensus, för nämde slag af medborgare, vore så högt tilltagen, att mången fattigare borgare blelve utesluten från valrätten. Med 200 R:dr valcensus hunde detta svårligen blifva fallet, om inkomsterne uppgåfves ärligt; men med 300 Rdr kan det möjligtvis verkligen hända, om det ej menas 300 Rdr Rgs., då dens pa anmärkning vaturligtvis förfaller. — 1 2:dre 24 åro alla mojliga estergister gjorda sör penningeinteresset, och, enligt vär lanka, nästan för stora; dock vilja vi ej hlandra det, endast ändamalet, en sorvustsenlig representation, vinnes. Alt röstberäkning får ega rum t. o m. sör 1 Rdr, finna vi något småaktigt och omständligt, och mojligtvis kan en sådan, alltför längt drifven, noggranuhet, 1. o. m. gifva anledning till krangel och chikaner. Nog tycks det väl vara nog om man räknade 110 röst för 400 Rdrs egendomsvårde, om man antose 4 röst för 1000 Rdr, som synes oss varit billigt. Också borde väl hafva bestämdt angilvits, att rösterne emellan den valcensus, som berättigar till 4 röst, och lägsta valcensus (4000 Rirs egendomsvärde och 500 Rdrs inkomst) böra beräknas proportionsvis, ehuru detta förstås af sig sjelft; men i en lag bör allting vara så tydligt uppsisvet, att ingenting behofver förstås al sig sjelst. Samma förhållande är det med sastigbetsvärdet sjelft, hvarefter all röstning dock skall rätta sig. Förslaget uppger ej ester bvad egendomsvärde röstberäkniugen skall ega rum; om det är ester inköpsvärdet, prandförsäkringsvärdet, beläningsvärdet, skattevärdet eller nägon annan taxering, en brist, den riksdagsmannen And. Eriksson, sin reservation, mycket riktigt anmärkt. — vid 5. dje, 4.de och 5:te 22 är ingenting hufvudsakligt att anmärka, men vid den 6:te skulle vi önska, alt ej religionen behöfde komma i fråga. — vid 7:de 3 balva vi heller ingenting af vigt att säga; men vid den 8:de skulle vi, som vi förr yttrat, beldst sett, att intet bestämdt antal riksdagsmän utsattes, utan, att antalet rättades elter lolknummern. be öfriga 22 ända till den 56:te handla, till det mesta, blott om former och ordningar, hvilkas mer eller mindre ändamälsenligliet blott: erfarenheten kan afgöra. Med denna 5 slutas förslaget, så vidt det beträffar första eller yngre kammaren, men först i den 48:de börjar det på allvar talas om andra eller äldre kammaren, hvilken skall sammansättas af lårda, ewbetsmän, rika och äldre riksdagsmän. Litet hoplappad förekommer den oss, och kan: ej heller vara annorlunda, då man gått ifrån den rationella principen att, som i Norge, välja andra kammaren belt enkelt ur den första, oeh så, för hvarje gång, bilda en pröfvande kammare af det bästa riksmötet bar att erbjuda. Ilvad som gör saken ännu kinkigare är, att ledamöterna i äldre kammaren skola väljas för 5 riksdagar, d. å., vid nu antagna bestämmelse, 43 år. Huru mycket kunna ej menniskorna och deras omsländigheter förändras på en så läng ud? Och med mycket skäl gör bonden Anders Eriksson också härvid den anmärkningen, att, isynnerhet hvad förmögenheten beträffar, olikheten kan vara högst betydlig från en dag till den andra, mycket mer på 45 år, äfvensom vil den omständigheten, att sörmögenheten oftast kan vara mycket svar att utrona, emedan den ofta blott är chimarisk. — Oaktadt alla dessa och många fler anmärkningar, som skulle kunna göras vid ifrågavarande representationsförslag i allmänhet och isynnerbet vid andra kammaren, skulle vi dock, af allt hjerta, önska, att det blefve hvilande till antagande vid nästa riksdag, ty det är, som: sagdt är, i alla fall, grundadt på den oafvisoafvisliga principen af allmänna val, fastän Så många eftergifter, Som möjligtvis dermed låta sig förena, blifvit gjorda åt det aristokratiska, det återhållande alementet. Motsätta sig derför: de, som säga sig hylla dessa: principer; detta förslag, 0 3832-2 Uan fr