åter börjat röra på sig i de glådjande sammankomsterna i Linköping och Carlskrona, — ehuru de voro af olika slag, — och vi hoppas att andra orter snart skola följa deras exempel; men hvad har under tiden regeringen och dess män gjort? — De hafva förklarat, att alrågan om en representationsförändring ej kan sallao, och de låta den icke allenast falla, utan söka älven i Elsthet; molarbeta den, genom att, såsom konnn-rens önskan, insinuera det han ej gerna såge, att — militären blandade sig i opinionsyttringar för en represemtationsförändring; ty det är, utan sråga, andemeningen af det, säkert mot vederbörandes vilja, kungjorda brelvet från Chefen för Landtiförsvarsdepartemenlet ull resp. General-besälhafvare, ehuru ordalagen endast säga datt det ej anstar den väpnade makten att ställa sig i spetseno för dylika rörelser. Huru lätt dessa ordalag låta vrida sig efter omständigheterna inser hvar och en. Iill sjöstaten skall en dylik skrifvelse bafva afgått srän Sjöwinistern, ehuru besålhafvande Amiralen, så väl som en del andra chefer, gått försigtigare till väga med dess meddelande, än General-AÅdjutanien Boije, som rent af befallt Major Ouchterloni att ej bivista mötet i Linköping. Åsven från ecklesiastikministern skall ett sådant förtroligt bref bafva emanerat, och troligen äfven från inrikes ministern till sina underlydande. Ilvad skall detta betyda mina Herrar? — så skulle Gustaf HI fråga. — Jo, det skall betyda, att man, om det vore möjligt, alldeles ville qväfva dylika opinionsyttringar af folket, ehuru upplysande och ledande de borde vara för bade ständer och styrelse, och visst ej, på ringaste sätt, skadliga, så länge de hälla sig inom lagens gränsor och äro öppna och offentliga. Först då de hållas hemligt blilva de farliga; men dit tyckes man just vilja hafva det, som den Konstitutionelle så liktigt ytirar sig, i anledning af nämnde bref och ösfverhusvud hbela regeringens beteende i representationsfrågan. Vi sade en gång att den blefve dess pröfvosten och önskade, att den ej skulle blifva dess stötesten, och vi göra så än; ty, oaktadt det högst obetänksamma steget att läta ulgå dylika privatbref, hysa vi dock ännu det förtroende till styrelsens chef, att han verkligen vill en förnultig representations-forändring, men sannerligen på detta sätt går det ej. — Befallas kan ingen svensk, sri medborgare att ej yttra sis i ämnen, som si nära röra fäderneslandets väl, och äfven embetsmän, af hvad slag de vara må, äro fria medborgare utom tjensten. bet har man också noggrant insett, derför har man endast framställt forbudet att deltaga i opinionsyttringar för representationsförändringen, såsom en kunglig önskan, likasom man gjorde i frågan om instållandet af Upsaliensernas kopenhamnsresa; men hvad en regent ej kan förbjuda, det bör han ej heller önska; ty antingan ätlydes han med bitterhet i hjertat, eller också ätlydes han ej och då är ban objelpligt komprometterad. Det borde herrar statsråd hafva betänkt, innan de togo sig ett sadant oråd för att skjuta konungen framför sig i ett så kinkigt onskningsmal. Men det tycks vara den nya regimens system utt gå till väga med önskningar, förtroenden o. s. Y i stället för med öppna handlingar, hvilka ofta bära en helt annan färg än önskningarne. Så bar dett skett i representations-saken, i Köpenhamns-saken, Riksdagens afslutande o. s. v., ja, det går så langt, att vissa ultrakonservativa representanter påstå sig hafva gäll regeringens ärender, just då de motarbetat de förslag, den sagt sig gynna, och kommer nu en Konungens adjutani till alt redigera en tidning i samma väg som salig Biet, så vet man sannerligen ej hvad man skall tro. Man bör visserligen ej tro, att allt är sa illa som det later; men visst är, att det ser besynnerligt ut, och att detta onskningssystem är bade vida förderfligare och vida sarligare än det sordna sillsvidaresystemet. vi anse derför det vara hvarje sann sosterlandsoch konunga-väns pligt alt fästa uppmärksamheten på all den fara, som, genom dylika åtgärder, kan uppstå säväl för regering som för folk, framför allt, emedan det rubbar förtroendet dem imellan. Att bär utveckla alla bedrosliga följder deraf är ännu ej hvarken tid eller ställe; de inses lätteligen af den angifna som hlir areal till alla